Jag har spenderat helgen med att vara på läger tillsammans med ungdomsgruppen. Vi har ett utbyte med Döderhults församling, så ungdomarna känner varandra sedan flera år nu.
Eftersom det är Marie bebådelse idag så satte vi Maria som tema för hela helgen. Och det var lyckat, Maria kommer ofta i skymundan i vår tradition, så det var gott att tala mer om henne som förebild.
Kvinnorna i Bibeln har ofta inte samma framträdande roller och antal repliker som männen har. Det gör att det kan bli väl tungt manlig fokus i undervisningen, även om det inte är avsikten.
Desto större skäl att lyfta fram Maria, med sin fullständigt unika plats i historien som gudaföderska.
Den senaste tiden har jag stött på flera, med olika egna övertygelser, som påstått att Jesus inte är Gud och inte heller påstod sig vara det.
Man utgår helt enkelt från det enkla faktum att Jesus aldrig sa det själv.
Men vänta! Om han aldrig sa det, kan inte det innebära att han faktiskt inte menade det heller?
I fallet Jesus är det relevant att vända på frågan, påstod Jesus någonstans att han inte är Gud?
Det som gör det relevant att vända på frågan på det sättet är nämligen alla de saker Jesus säger och gör. Han förlåter tex synder, något alla judar visste att bara Gud kan göra. Han påstår saker om sig själv som bara gäller Gud, tex:
Han svarade: »Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.« Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet. (Joh 8:58-59)
Himmelriket är Guds, det vet alla, ändå säger Jesus:
Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar. (Luk 22:30)
”Mitt rike”, vad tror Jesus om sig själv? Nä, men visst! Och det var detta som retade upp fariséerna, de hade all anledning att kritisera Jesus för detta, förutsatt att han inte var Gud.
En sista:
Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.« Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.« (Joh 20:28-29)
Jesus blir kallad Herre och Gud av Tomas, men invänder inte mot det. En rättrogen jude (som inte är Gud) skulle invända mot ett sådant uttalande.
Jag visste ganska tidigt i livet vilken dag detta var, inte för att jag har irländsk blod (nope) utan för att det är min födelsedag.
Berättelsen om hur Patrick var slav, flydde och sen återvände som missionär är spektakulär. Men än mer spektakulärt är att Irland kristnandes i sin helhet under hans livstid. Och detta är 1500 år sen!
När jag för två år sen var på Irland tittade jag på Book of Kells och skaffade iPad-appen. Trevlig upplevelse 🙂
I veckan ska jag medverka i en gymnasieklass religionslektion. Det ska bli roligt! Idag har jag jobbat en del med vad jag ska säga och stötte på följande sak; vid konciliet i Nicaea, år 325, beslutade man att varje stad som hade en katedral skulle också ha ett sjukhus. Alltså den kristna kyrkan tog detta beslut vid sitt första ekumeniska koncilium utöver att man slog fast den nicenska trosbekännelsen.
I den kristna kyrkan har ju genom alla tider diakonin varit viktig, det kristna omhändertagandet, det kanske är dags för kyrkan i Sverige idag att göra mer av detta konkreta och inte bara låta staten och företag sköta det som ”vi” gjort i alla tider?
Måns vann, inte oförtjänt. Bra låt och stabilt framträdande. Kommer inte behöva skämmas i maj 🙂
Får se bara hur långt det räcker. De fem kornbröden och fiskarna räckte garanterat längre, i jämförelse 🙂
Själv tänker jag att det är som Bibeltexten säger, att undret verkligen var det. Men på ett sätt kanske det hade varit ett större under att öppna människors hjärtan för generositet och att dela det man har med varandra. Inte minst i dessa tider.
I morse när jag gick till tåget med barnen för att åka till kyrkan, tittade en romsk kvinna på barnen när de satt i vagnen och väntade på hissen. Jag tror hon var fascinerad av min yngsta dotters ljusblonda hår. Hon log och nickade till mig, sa något som påminde om ”bebis” och ”Romani”, så jag förstod att hon hade barn hemma i Rumänien. Jag frågade med fingrarna om det var eller tre, men hon svarade med fyra fingrar. Sen kom hissen och jag här ett tåg att passa, men det korta och nästan icke-verbala samtalet följde med mig till kyrka.
Jag vill bara passa på att önska er god helg och uppmuntra er att vara varsamma med er själva och era relationer.
Guds välsignelse!
Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. (Rom 8:38-39)
Under gymnasiet började jag läsa Terry Pratchetts böcker. Med stor glädje tog jag mig genom ett gäng av Discworld-böckerna. Börjar bli dags att läsa resten nu. Och för att citera en av mina andra (avlidna) favoritförfattare:
Kyrkan ska hållas isär och hålla sig skild från partipolitiken.
Däremot får den kristna tron politiska konsekvenser, men kyrkan som organisation ska inte alliera sig med den världsliga makten.
Bilden ovan är bara en illustration, ett sätt att peka på den typen av trovärdighetsproblem som Svenska kyrkan står inför om hon fortsätter att vara så nära allierad med regeringsmakten (oavsett den för tillfället sittande makt-konstellationen).
Det här är Robert Wadlow, världens längsta man genom tiderna. Så långt man kunnat mäta med moderna medel. Han blev 2,72m lång. Hans pappa som står bredvid var 1,82m lång. Det ger perspektiv.
Oavsett om Goljat bokstavligt talat var 3m eller inte så var han väldigt lång i jämförelse med andra. Sen är jag inte så oroad över om det över tid blivit skillnad på hur lång en fot är eller så.
Det händer nu och då att någon reagerar när jag berättar att jag aktivt diskuterar på nätet (främst Facebook numera), nyfikenhet eller bara undran varför man lägger tid på sådant verkar vara huvudmotiven till stundens reaktion.
Jag tror många av oss, de gånger vi försökt diskutera på nätet, märkt att det sällan blir så väldigt fruktsamt. Det troligaste är att man gräver ner sig djupare i sina positioner och att man (ibland med flit, vissa kanske ofta) läser in saker i andras inlägg vilket försvårar diskussionen. Eftersom diskussionen är en debatt och man blir granskad av en meningsmotståndare som vill visa att man har fel.
För egen del engagerar jag mig främst i en grupp på FB där livsfrågor diskuteras, ofta mellan företrädare för ateism och någon abrahamitisk tro (oftast kristendom, men inte sällan islam). Ibland är det också diskussioner mellan muslimer och kristna. Om man vill kan man lära sig väldigt mycket av de där diskussionerna. Tex hur lite de andra vet om min tro, kanske vet jag egentligen lika lite om deras? I alla fall om diskussionen gäller islam. Ateisterna är desto oftare helt okunniga eller ovilliga att lära sig om kristen tro innan de kritiserar den. De verkar mest läsa propaganda för den egna saken och sedan ger de sig i kast med att motbevisa ”religion” (med vilket de inte sällan menar specifikt kristendom, men det verkar mer vetenskapligt att skriva ”religion” och kanske kan man komma undan med sin ”killgissning” då).
Och nu kommer vi då in på min motivation att diskutera. I viss mån ha delar det om att försöka utbilda min meningsmotståndare, vissa är så klart mottagliga och verkar vässa sina argument med nyvunna insikter från tidigare diskussioner, andra fortsätter lägga upp sina tröttsamma ”memes” och upprepar tomma ord om vetenskaplighet (vilket i deras användning egentligen ofta bara är en synonym till ”jag tycker”). Om det enbart handlade om detta tror jag inte att jag skulle diskutera än idag.
Den främsta motivationen jag har är att hjälpa (i den mån jag kan) mina kristna systrar och bröder att se att det går att försvara den kristna tron även idag. Det går att genomskåda falska argument (se tex Bo Rothsteins inlägg om ”religion” och moral härom veckan, korrelation och kausalitet är inte samma sak). Det går att läsa genom ett argument och visa varför det bygger på felaktiga premisser eller att slutsatsen inte stämmer med premisserna. Och framför allt, det går att göra ett vettigt case för vår tro. Och i detta behövs alla goda krafter 🙂
Idag hade vi konfirmandlektion med en av våra grupper. Jesus och påsken stod i särskilt fokus.
När jag verkade i Vaksala församling så blev jag bekant med denna Jesusfilm, i börja slog den mig som överdrivet sentimental och den har en del rent obibliskt material (det motsäger inte Bibeln, men finns inte heller med). Men när jag tänkte efter så i såg jag att sen hade andra vinster.
I kyrkan finns ibland en tendens att Jesus som 100% Gud och Guds Son är det enda som hamnar i fokus. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är bara därför jungfrufödseln är något annat än en ursäkt för otrohet och berättelserna om helanden och till och med uppväckande frön de döda kan vara något annat än påhitt.
Men Jesus är inte bara 100% Gud utan samtidigt 100% människa. Maria (och Josef kanske) bytte blöjor på Jesus när han var bebis, Guds Son eller ej. Jesus kände känslor som vi känner, skratt och gråt, glädje och sorg.
Och faktum är att kristna genom tiderna med näbbar och klor försvarat Jesu 100%-iga mänsklighet. Den är en viktig del i att Jesu verk på korset verkligen kunde gälla för oss människor. Ett perfekt (mänskligt) offer i gengäld för oss alla. Många har i världshistorien inte stått ut med tanken på att Gud (i någon form) skulle låta sig bli korsfäst, så man har förklarat bort det som “skendöd” eller att människa blev korsfäst men “Gud-delen” på något sätt inte var med i just det.
Men vad man samtidig gör då, är att man också tar bort möjligheten för oss människor att bli försonade med Gud.
Och vi gör Gud till en lögnare.
Let’s not do that.
Herre Jesus, hjälp oss att se när vi gör dig mindre mänsklig än du är. Hjälp oss också att se när vi gör dig mindre gudomlig än du är. Låt oss växa i vår tro och i tilliten till att du bär oss i liv och död.