Dussinmänniskor och att hitta den smala vägen

I all enkelhet lanserar jag härmed min podd där jag ämnar publicera predikningar och eventuellt annan undervisning 🙂

Du kan hitta den där poddar finns (som på Spotify, iPhone Podcasts eller Googles app, Overcast mfl). Sök på ”Inspiration och eftertanke”.

Nådens år, omslag. En cirkel med kyrkoårets perioder i olika färger framför en suddig bakgrund med gräs och soluppgång. Ett kors anas i cirkeln.

Fastlagssöndagen

Sedan (veckan före) första advent medverkar jag i en podd som heter Nådens år. Där går min kollega Peter Westermark och jag genom den kommande helgens evangelietext och dagens plats i kyrkoåret. Podden har två målgrupper, dig som vill fördjupa i söndagens texter och för dig som ska predika på söndagen.

Podden finns där poddar finns, bara att söka på ”Nådens år”.
Välkommen med!

Nytt år med nya säsong av vloggen!

Efter att i stort sett ha haft uppehåll efter förra våren (med ett undantag för Allhelgona) så är jag nu tillbaka med en ny säsong av min vlogg. Fokus kommer ligga på den kommande helgen, med dess tema och något om hur det kan angå oss.

Första söndagen i fastan – Om kvinnan som gav Jesus smörj

Att förneka sig själv, eller att vara kissnödig på McDonalds

En predikan utifrån första årgångens text på sjätte söndagen efter Trefaldighet.

Evangeliet Matt 16:24 – 27:

Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.

Firar vi VM i floskler om söndagarna?

Johan Croneman: SVT:s gudstjänster är som ett VM i floskler

En intressant reflektion som jag inte vet vad jag ska göra med. Ser så sällan tv-gudstjänster och funderar på vad som är applicerbart i det vanliga gudstjänstlivet. Men här följer ett litet försök.

En sak som Johan uttrycker respekt för är när kristendomen praktiseras ”på riktigt” och det är där jag tror gudstjänster allt för ofta kommer till korta. Det kan bli en föreställning av präst, musiker mfl inför en publik som ska mätta sitt religiösa behov för en vecka eller så.

Därför tror jag att det först är i samarbetet, i det gemensamma firandet av gudstjänsten mellan de som sitter i bänkarna och de som har andra roller som det blir ”på riktigt”. Skillnaden sitter framför allt i bänkarna, om inte annat för att de (förhoppningsvis) är fler än de där framme.