Öppet brev till Svenska Akademien

Jag är väldigt dubbel till ÄB Antjes svar till Svenska Akademien.
Självklart har hon ju rätt faktamässigt i sin motkritik, men vad innebär det att hon går i svaromål?

Å ena sidan kan jag förstå det, därför att Akademiens remissvar har fått mycket publicitet och en polemisk udd har riktats mot Svenska kyrkans ledande skikt genom detta.

Men ska fokus i arbetet med ny kyrkohandbok verkligen handla om den yttre bilden och en ”vi mot dem”-mentalitet? Risken är väl att man skapar skyttegravar. Akademiens svar är ju blott ett av många och de poänger som finns i deras svar samt de mycket viktigare poängerna som lyfts andra remissvar riskerar att hamna i skymundan på grund av detta. Det är särskilt olyckligt när frågorna som ställs till alla remissinstanser är vinklade för att ge klartecken och dåligt med utrymme för nyanserad diskussion.

Öppet brev till Svenska Akademien