After preach: Eurovisionpredikan

Efter att i lördags ha lagt ut en teaser om vad predikan skulle handla, kan jag ju inte lämna dem av er i luften som inte hade möjlighet att komma till varken S:ta Birgittakyrkan kl 10 eller till Husby-Långhundra kl 12.

Det händer att jag lägger ut predikningar på bloggen (ganska ofta senaste tiden), de är sällan ord för ord vad jag sagt eftersom de inte förbereds som manus. Därför är detta ungefär vad jag sa i söndags.

---

Igår var det final i Eurovision Song Contest. För en del av er som är här idag var det kanske en lättnad att det äntligen är över och ni slipper höra mer om detta på ett år. Så kommer ni hit till kyrkan och det första prästen gör i predikan är att börja prata om eländet. Och det är så att jag tycker väldigt mycket om Eurovision och därför kommer min predikan helt att utgå från den, och så kommer jag att säga något om evangeliet också.

Eurovision lyfter artisten och artisten lyfter Eurovision

Det är egentligen rätt uppenbart att det är så, men jag tänkte ändå nämna något kort om det. Eurovison har sänts längre, sedan femtiotalet. Det är en enorm produktion med över 100 miljoner tittare. Ditt framträdande som artist i det sammanhanget (om du gör bra ifrån dig) ger dig en plattform att verka som artist inför framtiden. På samma sätt är det också åt andra hållet, artisterna lyfter Eurovision. Ett bra framträdande ger Eurovision credd och leder till att folk vill följa det, eftersom det finns bra deltagare, man vill ju också bli representerad av en duktig artist. Även ett dåligt framträdande lyfter Eurovison eftersom det gör att tävlingen blir än mer omdiskuterad och åsiktsmaskinerna rullar med hög fart. Det säkerställer Eurovisions relevans i media och därmed att tävligen kommer återkomma under lång tid framöver.

Och på samma sätt är det mellan Jesus och Gud i dagens evangelium.

När Judas hade gått sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom.

Det är inte mindre än 5 gånger ordet ”förhärliga” nämns på bara ett par meningar. Förutom det så skiftar det också i tempus, inte helt lätt att förstå alla gånger. Men så är det ju också lite typiskt Johannes att skriva lite svårare.

Människosonen har redan förhärligats står det, det knyter an till att Jesus redan har påbörjat sitt frälsningsverk genom måltiden där nattvarden instiftats och lärjungarnas fötter tvättats, som sedan fortsätter med att Jesus ber i Getsemane, blir förråd, tillfångatagen, falskt anklagad, hånad, pryglad, dömd till döden, bär sitt eget kors, blir uppspikad på korset och lider och dör för våra synders skull. Det kan verka motsägelsefullt att det skulle vara ett förhärligande, men det är precis vad det är eftersom Jesus gör detta av kärlek till världen, till oss människor. Han vill rädda oss och visar sin ofattbara kärlek och ödmjukhet genom detta.

Det står att ”Gud har förhärligats i honom”, hur har det gått till? Jo, genom att Jesus gör detta så visar han vem Gud är: [”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”]Därför förhärligas Gud (Fadern) genom vad Jesus (Sonen) gör. Jesus (Sonen) lyfter Gud (Fadern) precis som Eurovision och artisterna lyfter varandra.

Sen står det ”är nu Gud förhärligad i honom”, vilket vi precis konstaterade, sen står det ”skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom.” Alltså Gud ska svara på vad Jesus har gjort genom att förhärliga honom, men det har inte redan skett utan det kommer att ske, snart. Det syftar på att Gud (Fadern) kommer att svara på vad Jesus (Sonen) gör på korset genom att uppväcka honom från de döda och upphöja honom till sin högra sida. Gud (Fadern) lyfter Jesus (Sonen) precis som artisterna och Eurovision lyfter varandra.

Har du sett Eurovision, har du hört falsksång

Det är ingen tvekan om den saken, i alla fall inte under de 15 – 20 år som jag har minne av att följa tävlingen. Jag minns när DJ Bobo var med för några år sedan, han är en känd artist från 90-talet och har säkert flera hundra liveshower med sig i bagaget. Han var lite av en favorit i vårt hushåll inför tävlingen och han hörde till de favorittippade det året.

Väl på scenen i Helsingfors så tar han inte en enda ton rätt, det blir falsksång rakt igenom. Hans fru var också med på scenen, eftersom hon sjunger kör och vers i sången, och jag minns hur man anade en spänd min hos henne när han sjunger. Hon tar alla toner rätt och sätter sin del väl. Man kan bara ana hur stämningen blev på hotellrummet efter föreställningen när favorittippade Schweiz åkt ur tävlingen. Vissa, som hustrun, klarar av trycket och gör sången som de tänkt sig medan andra, som Bobo, inte klarar av trycket och sången bryter samman.

Jag tror det är rätt naturligt med världens största sångtävling att inte alla klarar av att sjunga rent i det läget. För även om du har ett bra produktionsteam runt dig, bra coach och bra körare, dansare och Bobos fall partner med dig på scenen. Så är det till slut du, din röst och mikrofonen som gäller. Och förstås förväntingarna från ditt hemland som du representerar och så de där 100 miljonerna tittare också.

På samma sätt är det evangeliet idag, en enorm press. Jesus säger: ”Dit jag går kan ni inte komma.” Vad menar med det? Jo, nu är stunden inne för Jesus att stiga upp på scenen för frälsningen och dit kan ingen annan följa med. Petrus är snar att säga emot, direkt efter evangelietexten gör han precis det, för han vill följa med. Men Jesus förutsäger det som vi vet ska hända, nämligen att innan tuppen har galt kommer Petrus att ha förnekat Jesus inte mindre än tre gånger. Petrus pallar inte trycket utan sjunger falskt. Anledningen till detta är densamma som att ingen av oss kan följa med Jesus upp på korset för att offra oss tillsammans med honom, synden.

Eftersom vi har syndat har vi skilt oss från Gud och vi kan inte förtjäna eller prestera oss till en relation till Gud. Synden är i vägen och vi kan inte röja undan den, den är också anledningen till att vi inte kan följa med upp på korset. Jesus är det syndfria och felfria påskalammet som offras för världens skull, så vi kan få förlåtelse. Det är alltså inte intressant med vad du kan eller inte kan, eller vad du just nu känner eller inte känner. Det enda som spelar roll för din relation till Gud, är vad Jesus har gjort för dig. Inget annat.

Och när Jesus stiger upp på scenen för försoningsverket så blir det ingen falsksång, utan han håller hela vägen genom.

Det är ofta ytliga texter

Har du sett Eurovision har du hört ytliga texter fulla med klichéer, så är det ju inte bara i just Eurovision utan med mycket popmusik över huvud taget. Denna mängd med ytlighet och rent ut sagt skräp gör att det kan bli svårt att ta in de texter som faktiskt inte är ytliga eller kliché-iga trots att de också nämner ord som kärlek. De kräver nämligen mer än en genomlyssning och är därför lätta att förbise i detta brus av melodier.

Så är det också med dagens evangelium, det är lätt att förbise vad som faktiskt står:

Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

Det vi lättast tar med oss och kommer ihåg av detta är helt enkelt ”älska varandra” och sen nöjer vi oss med det. Jesus har redan sagt åt oss att älska vår nästa så det känns inte som någon nyhet och så missar vi innebörden, precis som vi kan missa de djupa sångtexterna.

Jesus är naturligtivs vår förebild i att älska, han som offrade sig själv för oss. Han visar oss också genom sin relation till Fadern hur vi ska älska och lyfta varandra. Han bekräftar och pekar på Guds (Faderns) kärlek till världen genom sitt eget liv och sina handlingar. Vi är kallade att göra på samma sätt i relation till varandra men framför allt för att ”alla skall förstå att ni är mina lärjungar”.

För världens skull

Vi som kristna visar världen att vi hör till Jesus genom att älska varandra. Det är ett särskilt bud riktat till oss kristna, något som är viktigt. Därför blir det också viktigt att ställa oss själva frågan, hur går det?

Hur klarar vi av att älska varandra i församlingen? Ger vi andra människor utrymme att få vara sig själva, får de plats att dela sina liv med oss. Får de berätta om sina svårigheter, möta någon som gläds med dem när det är bra? Blir de bekräftade, älskade och utmanade utifrån var de befinner sig? Vad kan du göra för att ge dina medkristna den plats och det utrymme de ska få ha? Kan du hjälpa dem på något sätt?

Ger du andra möjligheten att på samma sätt få älska och hjälpa dig? Det är inte bara din uppgift att bry dig om andra utan också att ge andra chansen att bry sig om dig, att själva få växa som kristna. Det sker bara om vi vågar vara ärliga med oss själva, de vi är och inte bara lyfta fram det lätta och trevliga utan också dela det svåra och tunga med varandra. Kanske är det du som behöver hjälp?

Samma frågor gäller förstås även i kyrkan som den större gemenskapen, hur klarar vi av att älska varandra trots att vi inte alltid håller med varandra i sakfrågor? Förmår vi respektera och ge varandra utrymme trots olika åsikter, eller demoniserar vi och förföljer de vi ”inte gillar”?

För din egen skull

Men i Bibeltexten står det inte ”för världens skull” eller liknande utan det står ”alla skall förstå…”, i alla andra är det en som inte inkluderas, nämligen du själv.

Det är ju så att för att även du själv ska förstå att du hör till Jesus behöver du älska dina medkristna.

Vi får ju, som jag nämnt tidigare, nåden och förlåtelsen gratis av Gud. Relationen till Honom hänger inte på oss och bygger inte på våra prestationer, men vi har det i oss att vi vill ge tillbaka. Bland annat därför tror jag att vi kan hamna i läget att vi ändå försöker behaga Gud med våra välgärningar för att förtjäna hans kärlek. Och ibland går det bra (tycker vi), vi lyckas väl med att älska vår medmänniska och göra det som är rätt. Och då känns det ju bra att hänga upp tron (i alla fall delvis) på mina egna prestationer. Men så känns det ju inte alltid, tvärtom tenderar det att slå över åt andra hållet i längden. Nämligen att eftersom jag är en så dålig kristen så förtjänar jag inte att höra till Gud. Är jag ens kristen? Och så tappar vi bort att anledningen till att vi är kristna enbart beror på att Gud redan har utvalt oss och dött för våra synder, saker som inte har med våra prestationer att göra. Jag tror som sagt, att det delvis kan bero på den positiva viljan att ge något tillbaka till den som gett oss själva så mycket.

Därför får vi låta våra god gärningar och vår kärlek till nästan så väl som vår medkristna bli ett tack, en lovsång till Gud i stället för något som förtjänar oss något hos Gud. Och vi behöver ge uttryck för det där tack:et för vår egen skull, för att vi ska förstå att vi faktiskt värderar tron och relationen till Gud.

Det är inte alltid så att vi orkar eller har möjlighet att göra något för våra medkristna syster eller bror, och då är det så. Frälsningen hänger som sagt inte på våra gärningar.

Men för vår egen skull är det bra och stärkande att säga, tänka och göra kärleksfulla handlingar i relation till våra medkristna. Det är ju inte bara en ”bra sak” utan ett bud från vår herre Jesus själv, att älska varandra.

Så låt oss ta det som en uppmuntran att tacka och lovsjunga Gud för den nåd och kärlek vi får genom att älska våra kristna syskon!