Svallvågorna efter parets Ekmans officiella uttalande om sin kommande konversion till Romersk-katolska kyrkan går fortfarande höga verkar det som.
Det har tagit mig någon dag att vänja mig vid tanken, men nu känns det mindre främmande. Det som gjort det svårast för mig att förstå är att han började som präst i Svenska kyrkan (vilket jag ju är!) och sen startar Livets ord för att nu tvärt gå i andra riktningen. Rent teologiskt är det väldigt kraftfulla svängningar.
Personligen känner jag mig väldigt hemma i luthersk mylla, det är inte lockande att konvertera åt varken klassiskt frikyrkligt protestantiskt håll eller åt katolskt dito. Vi lutheraner är ju i något av en mellanposition. Det är naturligt att som lutheran se sig i relation till den historiska kristna kyrkan eftersom vi är en del av den. Vi har aldrig brutit med traditionen, däremot reviderat synen på den, då det blev uppenbart att det tillkommit extra-bibliska läror.
Men jag ska inte gå in på djupare kritik av katolicismen nu, jag har ofta mer problem med protestantisk teologi faktiskt. Ytlig, känsloladdad förkunnelse som handlar om att (gissar jag) skaffa sig frälsningsvisshet genom upplevelser så man vet att man har en frälsningsupplevelse och fortsatta bekräftelser på att man verkligen är räddad. Inte för att all protestantisk teologi är sådan, verkligen inte! Men den finns och jag stöter på den ibland och inte minst dess effekt på folk som sen hittar sitt hem i Svenska kyrkan där man inte bedömer på det viset.
Det handlar ju om Jesus, inte om oss och våra gärningar, varken när vi får tron eller när vi lever i den. Vår uthållighet i tron kommer inte av våra ansträngningar utan av att vi är i Guds hand. Visst kan vi kasta oss ur den, men det kräver ansträngning. Tänk vad många tvivlande själar som skulle få tröst om vi pratade mer om det i stället för att få det att låta som att det är avgörande för en uthållighet i tron hur ofta man läser Bibeln eller dylikt. Naturligtvis behöver vi läsa Bibeln, men gör vi gärningslära avser hela hjälper vi ingen.
Det blev en liten spontan “rant” som det kallas på engelska här. Hoppas ingen tagit illa vid sig! Skriv gärna en kommentar i så fall så ska jag försöka redogöra bättre eller be om ursäkt.
Guds välsignelse!
Lämna ett svar