Bilden är plockad genom skärmdump från Livets Ord Play.
Jag har nu sett och lyssnat genom hela Ulf Ekmans predikan som han höll på Livets Ord idag, det finns på Livets Ord Play-kanal.
Vad säger man om dagens stora kyrkonyhet? För egen del var jag tvungen att kolla datumet för att försäkra mig om att det inte blivit första april väldigt plötsligt. När jag sedan såg artikeln från Världen idag (som ju har nära kopplingar till församlingen Livets Ord) så förstod jag att det inte var något skämt.
Ulf Ekman har en spännande historia, nu har jag inte läst hans böcker men som jag förstod det var han från början en motståndare till kristen tro. Sen blev han kristen och studerade till präst i Svenska kyrkan, vilket han också arbetade som under en tid. Sedan gick han Bibelskola i USA och kom hem och startade Livets Ord Bibelskola och församlingen Livets Ord. Och nu 30 år senare blir han katolik.
Ej kristen -> Lutheran -> Karismatiker -> Katolik
Det är onekligen en innehållsrik resa som han genomgått. Och jag ställer mig inte till doms över den eller snarare över honom och Birgitta. Tvärtom lyckönskar jag dem och önskar dem Guds välsignelse, precis som jag gjort till lutherska trossyskon som simmat över Tibern.
För mig som lutheran är det dock naturligtvis med viss förvåning jag ser förändringen, eftersom det i den lutherska identiteten ligger just en katolsk natur. Det är inget märkligt för en lutheran att kalla sig evangelisk katolik, eftersom katolsk betyder allmännerlig – precis som Kristi Kyrka är allmännerlig.
Flera av sakerna Ulf nämnde i sin predikan om styrkor hos den katolska kyrkan är sådana saker jag finner som styrkor i Svenska kyrkan (som han gång prästvigdes för). Till exempel sakramenten som en objektiv grund att vila på.
Men i stället för att skriva så mycket mer om deras konversion så vill jag påminna om de sju märken som Martin Luther talade om att den sanna kyrkan har:
- Ordets sanna förkunnelse.
- Dopets rätta firande.
- Nattvardens rätta firande.
- Användingen av löse- och bindenycklarna.
- Prästvigning.
- Bön och lovsång.
- De kristnas kors (alltså lidande och martyrium).
God kväll!
Vår självbild som lutheraner är väl just så: evangelisk katoliker. Jag tycker själv väldigt mycket om ett avsnitt ur Augsburgska bekännelsen, sammanfattningen efter artikel XXI, där det står:
”Detta är i huvudsak sammanfattningen av vår lära, varav framgår, att den icke innehåller något, som står i strid med den heliga Skrift eller den allmänneliga kyrkan eller den romerska kyrkan, så långt denna är känd genom de gamla författarna.”
Vår bekännelse formulerar det alltså som att vi är ”katoliker av den gamla skolan” eller något i den stilen. Vi tror som Skriften och de gamla kyrkofäderna trodde… eller nåt i den stilen. Så visst kan vi kallas oss för evangeliska katoliker.