Jag gillar att arbeta intensivt, att få saker gjorda och att lära mig nytt. Men det får till följd att jag, precis som många andra, är rätt trött många kvällar.
Vi är stor-konsumenter av tv-serier i mitt hushåll. Det är ingen hemlighet, när jag och Mattias Thurfjell drev vår podradio Teoknologi listade vi tv-serier vi gillade och mängden vi gick genom var rätt omfattande. Och det var ändå inte alla och det har tillkommit fler sen.
I omgångar spelar jag också dataspel. Visserligen ligger de omgångarna rätt långt ifrån varandra, ett år eller så kanske i snitt.
Av liknande karaktär på förströelse tillkommer en del av min konsumtion av sociala media samt bloggläsande. Likaså i viss lång bokläsning. Men de senare är svårare att kategorisera som ren förströelse då de ofta också innehåller utveckling för mig, kunskapsmässigt eller språkligt.
Hur mycket bör man låta ren förströelse uppta ens uppmärksamhet?
Jag tycker det är en svår fråga att svara på. I vissa lägen har jag betraktat all förströelse som onödig och mer eller mindre dålig. Att jag borde göra något annat än jag gjorde. I andra tider har jag sett det nästan tvärtom, livet innehåller så mycket allvar och jag gör så mycket ändå i arbetet så väl som hemmet, varför inte förströ sig den tid som finns kvar?
Jag testade den senare principen ganska mycket under längre tid men fann den otillfredsställande. Naturligtvis är det rätt tänkt när jag är helt tömd och en stund där innan (var gränsen går är svårt att säga), men inte alltid eller ens kanske för det mesta. När jag lever så känner jag mig onyttig, lat och fördummad.
Liknande effekt får det om jag drar igång/jobbar med diverse sidoprojekt som i slutändan inte gagnar mig eller någon annan. Vissa av mina projekt i programmering tex har varit sådana. Jag känner att jag slösar tid jag hellre skulle lagt på familjen eller tv-serier tillsammans för där har vi ju i alla fall den gemensamma sociala dimensionen. Datorskärmens bleka sken är ofta rätt ensamt till sin karaktär.
Just nu försöker jag pressa mig att läsa lite extra. Klämma in det när jag kan och emellanåt lägga ganska mycket tid på det. Det har under de senaste månaderna fått till effekt att jag känt mig påtagligt mer balanserad.
Att det varit möjligt kan bero på att jag var föräldraledig och sen när jag kommit tillbaka i arbete fått ett ovanligt lätt tryck. Så själva livssituationen sen 9 månader har gett mig andra möjligheter än tidigare.
Har du gjort andra erfarenheter, eller liknande?