Kommentar till Pokémon GO-fika i kyrkan

Idag är vi med från Knivsta pastorat i Tidningen Dagen.

Thomas Mandfredh citerar mig helt korrekt och återger det vi gjort och tänker så gott det går med det lilla utrymmet. Men jag tänker att det finns utrymme att lägga ut texten lite om Pokémon och kyrkan.

Jag säger ”hittills har väldigt få gått in i kyrkan tack vare vårt pokéstop”, vilket är sant. I förhållande till hur många som passerar. Men det är inte som att ingen har gått in i kyrkan, vilket jag efteråt inser kan bli hur man läser det. Toaletten lånas en del, någon torsdagskväll kom det in ett gäng lite äldre tonårskillar på grund av pokéstopen och snackade ett tag med mina kollegor som var i kyrkan då. Med andra ord, visst kommer det folk.

Vid våra Pokémonfikan har det varit lite olika många, men nya personer som vi inte pratat med tidigare har tagit fika vid varje tillfälle, trots mycket sparsmakad annonsering (läs: ingen mer än ett Facebook-event).

I en tid när #mittkors-debatten har resulteterat i att folk går ut kyrkan på grund av den mediastorm det inneburit. Utöver den tidigare uppmärksammade granskningen av resor som olika nivåer inom kyrkan företagit sig under ett antal år, som också ledde till utträden. Så är det kanske extra relevant bara att finnas lokalt på plats där folk rör sig. Många av våra medlemmar har en mycket passiv relation till kyrkan, vilket innebär att man i hög grad troligen formar sin bild genom andra- och tredjehandsrapporter. Och där kommer media in. Bara att finnas på plats, bjuda på lite kaffe/te/saft och utbyta några trevliga ord om spelande (eller vad spelaren önskar prata om) så har bilden av kyrkan påvekats, i en riktning som ligger närmare verkligheten än alla ord på nätet.

En annan aspekt är att vi har en mycket aktiv ungdomsgrupp på torsdagar, som börjar med mässan kl 19.00. Det är sällan färre än 30 personer som kommer och många gånger uppåt 50. Det är värt att uppmärksamma ungas stora engagemang i kyrkan, att då stanna till vid kyrkan, ta en kaffe och se att det dyker upp många tonåringar som (frivilligt!) går i kyrkan är också värdefullt.

Det finns också ett värde i ungdomsverksamheten, spelet engagerar många, att hjälpa till med något som kopplar spelet och kyrkan till varandra är ett utmärkt sätt att knyta samman dem.

Det jag gillar mest med hur vi tidsmässigt lagt fikat är att våra lure-moduler och vårt kaffebord pekar rakt in mot gemenskapen med Gud i mässan.