Det händer nu och då att någon reagerar när jag berättar att jag aktivt diskuterar på nätet (främst Facebook numera), nyfikenhet eller bara undran varför man lägger tid på sådant verkar vara huvudmotiven till stundens reaktion.
Jag tror många av oss, de gånger vi försökt diskutera på nätet, märkt att det sällan blir så väldigt fruktsamt. Det troligaste är att man gräver ner sig djupare i sina positioner och att man (ibland med flit, vissa kanske ofta) läser in saker i andras inlägg vilket försvårar diskussionen. Eftersom diskussionen är en debatt och man blir granskad av en meningsmotståndare som vill visa att man har fel.
För egen del engagerar jag mig främst i en grupp på FB där livsfrågor diskuteras, ofta mellan företrädare för ateism och någon abrahamitisk tro (oftast kristendom, men inte sällan islam). Ibland är det också diskussioner mellan muslimer och kristna. Om man vill kan man lära sig väldigt mycket av de där diskussionerna. Tex hur lite de andra vet om min tro, kanske vet jag egentligen lika lite om deras? I alla fall om diskussionen gäller islam. Ateisterna är desto oftare helt okunniga eller ovilliga att lära sig om kristen tro innan de kritiserar den. De verkar mest läsa propaganda för den egna saken och sedan ger de sig i kast med att motbevisa ”religion” (med vilket de inte sällan menar specifikt kristendom, men det verkar mer vetenskapligt att skriva ”religion” och kanske kan man komma undan med sin ”killgissning” då).
Och nu kommer vi då in på min motivation att diskutera. I viss mån ha delar det om att försöka utbilda min meningsmotståndare, vissa är så klart mottagliga och verkar vässa sina argument med nyvunna insikter från tidigare diskussioner, andra fortsätter lägga upp sina tröttsamma ”memes” och upprepar tomma ord om vetenskaplighet (vilket i deras användning egentligen ofta bara är en synonym till ”jag tycker”). Om det enbart handlade om detta tror jag inte att jag skulle diskutera än idag.
Den främsta motivationen jag har är att hjälpa (i den mån jag kan) mina kristna systrar och bröder att se att det går att försvara den kristna tron även idag. Det går att genomskåda falska argument (se tex Bo Rothsteins inlägg om ”religion” och moral härom veckan, korrelation och kausalitet är inte samma sak). Det går att läsa genom ett argument och visa varför det bygger på felaktiga premisser eller att slutsatsen inte stämmer med premisserna. Och framför allt, det går att göra ett vettigt case för vår tro. Och i detta behövs alla goda krafter 🙂
God kväll!