Not: Detta är ett utkast för predikan, inte riktigt samma som jag höll i kyrkan
Predikotext: Luk 2:22-40
Gör som Jesus, bli en del av förbundet med Gud
Maria skulle nu rituellt bli ren och Jesus bars fram för löftesoffret. Jesus har som bebis alltså blivit omskuren redan och nu gjorde man löftesoffret som man gjorde för sin förstfödde son. Han var mycket liten när det hände och kunde precis som alla andra judiska barn inte välja själv. På samma sätt är det med många av er här inne, ni blev framburna till dopet i en gudstjänst ni inte valt själva, utan ni fick dopets gåva ändå. Oavsett om ni fick dopets gåva som små bebisar eller senare, så är många av er just nu konfirmander för att lära er mer om dopet och testa mer av den kristna tron. För en del av er är det nog självklart med Gud och med tron och för andra av er är det inte det, utan kanske er första lite djupare kontakt med kyrkan.
Oavsett hur det är med den saken, så har ni eller så får ni dopets gåva innan konfirmationen.
Omskärelsen är profetian om det som skulle komma sen, dopet. Precis som det brukar vara med sådana här profetior så är de mindre än uppfyllelsen av dem. T.ex. var det ju bara pojkar som omskars. Vilket vi iofs ska vara tacksamma för, men blev inte flickorna en del av folket då? Jo, det blev de ändå. På samma sätt gällde omskärelsen också bara hebreiska pojkar, de som hörde till gudsfolket.
Med dopet är det annorlunda eftersom det är uppfyllandet av profetian, för dopet gäller oavsett kön och nationalitet. Och det får vi också höra i Symeons lovsång, när han säger om Jesus att han är ”frälsningen som du [Gud] har berett åt alla folk”
Gör som Symeon, lär dig känna igen Jesus
Symeon känner igen Jesus i massan av människor som kommer till templet. Han grabbar inte bara tag i någon på måfå, utan går fram till just Maria och Josef och lyfter upp Jesus. Hur kommer det sig?
Det står i texten att Symeon är fylld av helig Ande, på så vis kan han känna igen Jesus när han möter honom i bebisen. Så är det för oss också, det är först när vårt hjärta blivit rört av den Helige Ande som vi kan känna igen Jesus när vi möter honom.
Jesus möter oss på flera sätt, framför allt genom Bibelordet och predikan, Bönen, Nattvarden och i den kristna gemenskapen. Jesus vill att vi ska växa genom dessa sätt att möta honom på. Vi tar ett exempel utifrån dagens evangelietext.
Fattigdom
De två turturduvorna eller unga duvorna var undantaget för de fattiga, vilket Lukas lyfter fram. Jesus, Guds Son, föddes rakt in i ett fattigt hem inte in i rikedom. Hans föräldrar var enkla människor, Josef var snickare vilket inte var ett välbetalt jobb. De bodde i en hålla i en bortglömd del av det romerska imperiet. Långt bort från makt och flärd, eller ens välfärd. I sin gärning hade Jesus ett extra stort hjärta för de fattiga, för de sjuka och för de ur samhället utkastade.
Detta blir en utmanande fråga för oss idag. Hur vänder vi oss till de fattiga i vårt samhälle?
Det är kanske extra svårt för oss svenskar för vi är vana vid att vår välfärd fungerar hyffsat och tar hand om människor. Men så funkar det inte med många av de som tigger i Sverige idag, för de kommer från andra länger inom EU. Helt plötsligt har vi armodet vid ingången till ICA. Det är en kulturkrock för oss, obekvämt. Lika obekvämt kan det ju vara för oss när vi ska lämna en gåva till tiggaren, för då står vi i regel ovanför dem och de sitter ned. Vi har inte bara ett finansiellt överläge utan också ett fysiskt. Vi kommer som priviligerade svenska och böjer oss ned till dem och ger dem en gåva. Helt klart något som sticker emot vår egen självbild som svenskar.
Och hur fattiga måste de vara för att vi ska hjälpa dem? Jag tänker på berättelsen en uteliggare berättade om hur han slutade ha sin varma jacka på sig som han fått av en snäll person, på grund av att det var en Canada Goose och han fick han höra. Han blev utskälld för att han hade mage att stå och sälja ”Situation Stockholm” med en så fin jacka på sig. Var han verkligen uteliggare? Han fick sluta med att ha den varma jackan för att han skulle se rätt ut på ytan. En tankeställare till oss, hur utblottade måste de vara som får en gåva från oss? Måste vi tro att de är på väg att dö om de inte får vår 50-lapp eller är det ok att de har en mobil och en jacka? Var går gränsen? och för vems skulle finns den gränsen, kan vi fråga oss.
Jesus säger ju att det vi gör för en av dessa minsta, det har vi gjort för honom. Så det är verkligen att söka Jesus att älska våra medmänniskor och försöka göra det vi kan för dem. Vi kan inte göra allt, men vi kan göra något.
Gör som Hanna, fullgör ditt uppdrag
Det är något speciellt med Hanna, för hon har vakat troget länge. Det kan tyckas som att hon inte fått något särskilt stort uppdrag egentligen. Hon fick vänta en massa år, för att en dag titta på Jesusbarnet och säga att det verkligen var Jesusbarnet och sedan kunde hon gå och dö i frid. Vad var det stora i detta?
Det stora i detta handlar om att hon fick se Gud själv, i form av en bebis. Gud själv som blev människa för att rädda oss från synden och döden. Det är enorma perspektiv i det som är svåra att förstå. Gud som är så stor, blir så liten att han är en liten bebis. Om det finns någon nyhet värd att instagramma så vore det den nyheten och den bilden.
Att få berätta om Gud som blivit människa för att rädda oss från synden och döden är den största nyheten man kan få berätta för andra, det gällde inte bara för Symeon och Hanna på sin tid, det gäller också för oss idag.
Vi kan se på henne att hon var rätt gammal när hon fick börja berätta om Jesus för andra, vi behöver inte vänta till vi är lika gamla. Men är vi lika gamla eller äldre så kan vi hos henne se att det aldrig är för sent att börja dela med oss av denna enorma nyhet.
Avslut
- Vi får som Jesus låta oss döpas och tas upp i gudsfolket
- Vi får som Symeon öva på att låta Anden visa oss var Jesus finns
- Vi får som Hanna fullfölja vårt uppdrag att dela med oss till andra om Jesus