Jag fick utmaningen att skriva kortfattat om Teodicéproblemet i senaste numret av pastoratstidningen. Nu tänkte jag dela med mig av texten här, varsågod 🙂
Frågan prästen: ”Hur kan det finnas en god, allsmäktig Gud i en värld så fylld av ondska?”
Frågan kallas för Teodicéproblemet och spänner både över den intellektuella frågeställningen, om hur det logiskt går ihop, och över den personliga – när vi själva eller människor vi känner drabbas av ondska.
Ett modernt filosofiskt svar på frågan finner vi hos Alvin Plantinga (som 1965 publicerade ”The Free Will Defence”). I vida filosofiska kretsar anses han ha lyckats försvara att Gud både är allsmäktig och god samtidigt som ondskan finns. Argumentet handlar om att det inte bara är Gud och ondskan vi ska pussla samman, utan även människans fria vilja.
I korthet går Plantingas argument ut på följande: En värld där vi har fri vilja i meningsfull mängd är mer värdefull än en värld utan fri vilja. Det innebär att Gud skapade människan med möjligheten att göra ont och kan inte bestämma över hur hon ska välja. Det får i sin tur följden att människor väljer att göra onda saker, vilket är källan till moralisk ondska. Men faktumet att människan fritt väljer att gå fel, motsäger varken Guds allmakt eller hans godhet, för han kunde enbart ha stoppat den moraliska ondskan genom att ta bort möjligheten till att välja det moraliskt goda.
Den värld vi lever i är den bästa möjliga Gud kunnat skapa där han samtidigt minimerar ondska i kombination med att människans fria vilja finns.
Jag tror att vi sympatiserar med tanken på att ha en egen vilja och rätten att få utöva den. Enligt Plantinga innebär den dock att världen ser ut som den gör, för andra människor gör andra val än vi själva.
Personligen finner jag det vara ett rätt tillfredsställande svar rent intellektuellt, men det är kanske inte lika lätt på det känslomässiga planet.
Ett klassiskt lutherskt svar på frågan är att vi inte vet varför Gud tillåter ondskan att florera som den gör i världen. För det har han inte berättat för oss. Så när vi står inför frågan om Gud och ondskan, får vi utgå från vad vi vet och ställa oss frågan om det är nog för att vi ska kunna lita på Gud.
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” – Joh 3:16
Så vad är det då vi vet? Bibeln berättar om hur Gud skapat världen och gjort oss människor till sin avbild. Bibeln berättar hur Gud inte låter sig nöja med att vi valt bort honom, utan att han blivit människa i Jesus Kristus. Han visade oss hur vi ska leva vår liv och han offrade sig för våra synders (våra moraliska bristers) skull på korset. Han besegrade döden och har gått före oss till himlen för att bereda plats för oss där.
Han har alltså delat våra plågor och gått i döden för var och en av oss. Frågan vi får ställa oss är, är detta en Gud jag, trots mina och andras lidanden i detta liv, kan lita på?
För min del vet jag vilket svar jag vill leva mitt liv i, vet du?