Min avsikt sedan Uppdrag granskning sändes har hela tiden varit en sak: att oavsett vad du som läsare av min blogg (eller mina olika flöden som Twitter och FB) må tycka teologiskt i sakfrågan om samkönade äktenskap, så bör vi hålla med varandra om att programmet var undermåligt och hängde ut personer som inte gjorde sig skyldiga till vad de anklagades för.
Christer Sturmark illustrerar saken bra i Dagens reportage:
– Det var inte prästerna som sa att killen hade ett problem för att han var homosexuell, det var killen själv som sa det, säger Christer Sturmark.
– Att en präst säger att Gud kan hjälpa i det läget, det är inte konstigt, det är fullständigt naturligt.
Hade prästerna i stället förnekat att den unge killen hade ett problem med sin homosexualitet, då, menar Christer Sturmark, hade de visat att de inte tagit honom på allvar.
Christer Sturmark betonar att han själv inte har någon gudstro, men förstår prästernas resonemang utifrån deras verklighet. Han menar dock att Uppdrag granskning kunde ha agerat smartare, på ett sätt som även gjort honom upprörd. Hade den homosexuella killen ställt en mer öppen fråga, vad han skulle göra med sin homosexualitet, då hade reportrarna fått svaret på om någon av prästerna på allvar hade tänkt omvända honom från sin sexuella läggning.
I och med detta tror jag att jag härmed sätter punkt för mina kommentarer kring programmet. Om inte något oförutsett händer, förstås.