Bibeltexter:
- 1 Kung 19:9-16
- Apg 1:12-14
- Joh 16:12-15
- Ps 33:18-22
Evangeliet
Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.
Predikan
Har ni lekt viskleken? De flesta har nog gjort det, men för säkerhets skull tänker jag ändå kort förklara hur den går till. Alla deltagare kan sätta sig i en cirkel, det finns en lekledare som bestämmer en mening. Den behöver inte vara särskilt komplicerad, sedan viskar lekledaren meningen till personen bredvid sig. Ingen annan får höra viskningen och lekledaren får bara viska en gång. Sedan gör den som fått meningen viskad till sig, samma sak till nästa person. Så fortsätter man så runt hela cirkeln. När sista personen fått meningen viskad till sig (den som sitter på andra sidan om lekledaren), så berättar den meningen för de övriga. Och varje gång så skrattar alla, eftersom ingen (eller väldigt få) hade hört den mening som nu sagts.
Det är inte så lätt med informationsöverföring alla gånger. Och i viskleken blir det krångligt eftersom det går från en person till en annan, det sker genom viskning vilket gör det lite svårare att uppfatta vad som sägs. Så kanske man inte hör allt som sades så kompenserar ens hjärna för det och ibland blir det rätt, men ibland blir det bara ännu mer fel. Och så sker det några gånger under varvet runt cirkeln, så blir det något helt annat i andra änden.
Det finns mer vuxna varianter på samma sak, till exempel fick jag i tonåren berättat för mig hur en kompis kompis hade varit ute och festat, gått med en tjej till ett hotellrum. Kvällen slutade dock inte som förväntat utan han vaknade, efter att ha blivit drogad, i ett badkar med is. Han tittade ner och såg att han hade ett ärr vid magen. Hans ena njure hade blivit stulen av illegala organhandlare. Det berättades som att det var sant. Men det är en urban legend.
Det är inte alltid lätt att veta vad som är sant, särskilt inte när det är en kompis kompis som varit med om något eller när informationen har viskats från öra till öra. Den grundläggande frågan om vad som är sant är därför väldigt relevant för oss människor, för det är inte självklart att vi når fram till sanningen.
Många böcker, filmer och dramor handlar om sanningen och bristen på den. Huvudpersonen kanske upptäcker att någon den delar livet med inte är vad den utger sig för att vara. Allt från att den är hemlig agent till att man blivit bedragen och hela relationen är mer eller mindre falsk är vanliga berättelser. Andra gånger är det mer subtila berättelser där frågan om sanning blir mer gråskalig och det är svårt för läsaren, tittaren och publiken att riktigt sortera ut vad som var rätt och fel, sant och falskt. Ibland inser huvudpersonen efter hand som berättelsen utspelar sig att det är denne själv som bedragit sig.
Vi råkar ju också för sådant i våra egna liv, vi upptäcker något nytt hos vår medmänniska, partner, kollega etc eller hos oss själva. Och kanske på grund av detta eller omständigheter kastas vi ned i en relationskris till personen eller kanske en existentiell kris om oss själva.
Vi råkar ut för olika sorters kriser genom våra liv, det finns existentiella kriser som jag nämnde innan som handlar direkt om vår egen existens. Det finns situationskriser som uppkommer genom just situationer vi är med om. Allt från olyckor till svek. Det finns också livskriser som uppkommer just i anslutning till vår egen ålder. Allt från att vi kommer in i puberteten till att vi förlorar vår föräldrageneration och själva blir den äldsta levande generationen i släkten till att vi står inför vår egen förestående död.
Det finns olika sätt att definiera en kris på, jag tog fasta på en definition som jag tycker pekar i rätt riktning:
”Kris är upplevelsen eller erfarenheten av en händelse eller situation som en outhärdlig svårighet som övergår personens nuvarande resurser och anpassningsmekanismer.” – James och Gilliland, 2001
Oavsett vilken sorts kris det handlar om tenderar de att också tangera frågan om sanning; ”Hur vet jag att det jag tror på är sant?”
Den frågan är aktuell i dagens evangelietext, ur två perspektiv. För det första får vi i episteln höra om hur lärjungarna sitter och trycker i övre salen och ber tillsammans. De har nu varit med om mycket omskakande saker de senaste veckorna. Först blev Jesus tillfångatagen, plågad och dödad. De följde händelserna på lite olika sätt (flykt, svek, stå vid korset etc). Sedan uppstår Jesus och de får träffa honom igen när de är livrädda. Under veckorna som följer får de träffa honom men detta är helt klart en övergångsperiod som sedan slutar med att Jesus tar farväl av dem inför sin himmelsfärd. Nu är de i en mellanperiod, efter att Jesus lämnat dem och innan de har fått Den Helige Ande. De sorterar säkert bland upplevelserna de har haft och det är nog inte helt lätt att känslomässigt förhålla sig till allt som skett. De är ju bara i början av det äventyr som kommer att utspela sig för dem under resten av deras liv.
För det andra har vi de första mottagarna av evangelietexten, de tidiga kristna som fanns runt Johannes och förstås övriga tidiga kristna församlingar. Johannesevangeliet är det yngsta av de fyra evangelierna och kom antingen till i slutet av Johannes långa liv (han var ju den enda av de tolv som inte blev dödad, utan dog naturligt) eller tecknades ned av hans lärjungar. Nu när ögonvittnena dör av, inte bara de tolv utan alla som funnits med rent fysiskt kring Jesus, så riskerar berättelsen att bli hörsägen.
”Det var min kompis kompis som träffade den där specielle mannen i den galileiska landsbygden, han helade folk. På riktigt!”
Ja, det blir som viskleken eller urbana legender ganska snabbt.
Och sanningsfrågan blir aktuell, för de tidiga kristna som nu befann sig några decennier från Jesus jordevandring lika mycket som frågan är aktuell för oss idag som kommer tjugo sekler senare och undrar samma sak.
Den Helige Ande
Jesus förekommer lärjungarna i detta, redan i avskedstalet (som dagens evangelium är hämtat ur) berättar Jesus om hjälparen, sanningens Ande. Det är intressant, för han säger till dem att han inte kan berätta om allt som ska ske, för de ”förmår inte ta emot det nu”. Men däremot utlovar han hjälparen som ska vittna om sanningen för dem och vägleda dem.
Och Den Helige Ande är svaret, till lärjungarna, till de tidiga kristna och till oss när vi ställer oss frågan, ”hur vet jag att det jag tror på är sant?”
Den Helige Ande vittnar i det yttre
Den Helige Ande är ett trovärdigt vittne om vad som har skett. Den Helige Ande var med under hela Jesus jordeliv, från bebådelsen till himmelsfärden. Den Helige Ande naturligtvis närvarande i Jesus men bevittnade också allt som skedde runt om. Därför är Anden är ett trovärdigt vittne om vad som har skett.
Den Helige Ande har flera verktyg för att vittna:
Bibeln
Bibeln är en produkt av Den Helige Ande. Den Helige Ande har väglett och hjälpt författarna av de olika böckerna att berätta om vad som har skett. Genom Bibeln får vi läsa om och ta del av att Jesus har lidit, dött för våra synders skull och uppstått från de döda och därmed besegrat döden och gett oss en väg till gemenskap med Gud och en väg in till himlen.
Kyrkan
Kyrkan är också ett uttryck av den Helige Ande, bara genom att hon har bestått genom förföljelser, yttre- så väl som inre påfrestningar och i vår tids kraftfulla ifrågasättanden vittnar hon om att det är något mycket större än hon själv som håller samman henne.
Bara genom våra kyrkobyggnader vittnar Anden om de goda nyheterna, de många kyrkorna, som byggts under stor möda och med stor kärlek under många år och med stor hantverksskicklighet vittnar Anden om Jesus verk.
Personer
Människor genom historien och i vår egen tid vittnar om hur mötet med den uppståndne Kristus har förvandlat deras liv. Det kan handla om frihet från droger och andra missbruk eller om frälsning från den inre tomheten i vår materialistiska tid och ytterst om syndernas förlåtelse. Människors liv förvandlas idag genom Andens kraft och vi får möta dessa vittnesbörd i våra kyrkor och ute i samhället.
Den Helige Ande lär ut
Vi önskar ibland att Gud skulle peka med hela handen mitt i stormen vi befinner oss i, vi letar efter de stora svepande tecknen som visar hur vi ska agera och tänka. Och det hör till krisens natur att leta efter det trygga och gärna lite övertydliga som kan leda rätt. Men precis som Elia hade urskiljning att vänta ut stormen och i stället gå ut och möta Gud när han kom i den stilla brisen, så får vi öva oss i att med vishet söka Gud.
Jesus berättade också att Den Helige Ande skulle vägleda till sanningen, det är alltså något mer än att enbart vittna om något som har skett. Det handlar också om att vägledas i den nuvarande situationen. Anden visar oss hur vi ska leva våra liv idag, i en värld som förändras.
Den Helige Ande har flera verktyg för att lära ut:
Bibeln
Framför allt har vi Bibeln, där vi får ta del av och läsa om hur Jesus undervisar oss om hur vi ska leva våra liv. Vi får ta del av apostlarnas ord och den tidiga kyrkans liv och kamp kring just frågan om hur vi ska leva som kristna.
Kyrkan
Genom kyrkans historia har det funnits otaliga människor som brottats med samma eller liknande frågor som vi brottas med. Några av dem finner vi namnen på genom att deras gärning har blivit särskilt ihågkommen. Genom helgonens och våra kristna systrars och bröders liv kan vi få ta del av hur andra har brottats med samma frågor och situationer som vi.
Personer
Och vi får genom gudstjänstens predikan och i mötet med andra kristna gemensamt fundera och brottas kring hur vi ska leva våra liv som kristna. Den Helige Ande talar till oss också genom varandra och vi kan få direkta tilltal genom andra lika gärna om att Anden påtalar något för oss genom vad som verkar vara förflugna ord från andra.
Den Helige Ande vittnar i ditt inre
Anden bor i ditt hjärta
Jesus säger själv att han är med oss alla dagar till tidens slut, detta är möjligt just för att han återvänder till himlen och ger oss Den Helige Ande. Det är genom Anden som Jesus är närvarande hos oss troende till tidens slut.
Anden vittnar genom dopet
Vi får Den Helige Ande genom dopet, för det är genom dopet som vi fått vår tro (även om tron kan väckas innan dopet) och blivit upptagna i kyrkan. Är du döpt och du har en tillstymmelse till längtan att höra till Gud så är du också troende. Och dopet vittnar om att så är det.
Dopet är ett yttre fysiskt tecken som du kan ta din tillflykt till när du kämpar med din tro, ”jag är döpt, alltså till hör jag Gud.”
Anden vittnar genom nattvarden
Den Helige Ande vittnar också genom nattvarden. I nattvarden får vi ta emot förlåtelse och stärka vår tro genom den nåd som räcker för hela våra liv. Det är Kristi kropp och blod du tar emot, du blir både påmind om men du får också i verklig mening ta emot Jesus genom de fysiska tingen bröd och vin. Det är en fantastisk sak och något att klamra sig fast vid i tider av prövning så väl som i tider av medvind. Du blir stärkt i din tro, inte på grund av vad du gör eller inte gör, utan på grund av vad Jesus har gjort för dig och det sträcks fram åt dig gratis och fritt vid nattvardsbordet.
Slutord
”Hur vet jag att det jag tror på är sant?”
Vår tro är inte som viskleken, eftersom Den Helige Ande är lekledaren och berättar vår tros hemlighet till var och en som vill lyssna. Det viskas inte, utan finns på pränt så väl i böcker som i kyrkans historia och människors liv.
Anden vittnar och vägleder oss till sanningen, bland annat genom andra människor och genom sakramenten som är yttre fysiska ting som vi kan hålla fast vid genom våra liv.