Har första lediga helgen sen jag började i Knivsta. Så jag tog ledig fredag också med tanke på förestående läger.
Vi åkte ut till en naturskön plats utanför Uppsala och eldade (senare grillade) och hade trevligt tillsammans med varandra.
Den här dagen har ju inte heller varit tokig rent vädermässigt. Sol och lagom med vind för att hålla undan lite pollen.
Samtidigt blev det en del sammanbrott, särskilt från den yngsta som inte fått sova tillräckligt på sina sovtider. Eller fått och fått, men hon lät helt enkelt bli. Så både fikastunden och matstunden handlade om hennes ilska över att inte ha sovit tillräckligt och att hon minsann inte tänkte göra det nu heller.
Två reflektioner:
1) När tiden går och år läggs efter år är det ändå sådana här dagar jag kommer längta tillbaka till. Barnskrik och ständiga småkonflikter är obetydliga i jämförelse med att få vara tillsammans med varandra.
2) Barn är bra på att hjälpa sina föräldrar att upptäcka sina svagheter och att hjälpa dem i att växa i tålamod och ödmjukhet.