När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.« Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: » Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!« När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: »Vem är han?« Och folket svarade: »Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.« (Matt 21:1-11)
På vägen till Jerusalem passerade de alltså Betania och Betfage. Betania betyder lydnadens hus och Betfage betyder käkbenshuset. Det senare kopplar till gamla testamentet och att käkbenet var en symbol för predikandet av Guds lag.
Jesus passerar alltså lydnaden och predikan på vägen in till Jerusalem. Ger lite av grundtonen för det som ska prägla de kommande dagarna för Jesus. Predikan i Jerusalem medan de slutliga planerna inför hans tillfångatagande och dödsdom förbereds. En dom och ett öde han redan på vägen in till Jerusalem är förberedd på (men ingen av lärjungarna) och som han möter med ödmjukhet.
Jesus predikade genom ord och gärningar hur vi ska leva och i ödmjukhet offrar han sitt eget liv för att kunna rädda våra genom sin försoningsdöd på korset.