Tre tankar jag tänkt idag som bildar en syntes:
- Usla bilförare
- Robotarna förändrade industrin
- Varför vi (jag) egentligen byter smartphone
Usla bilförare
Jag har haft körkort i nästan en vecka nu och kan bara konstatera efter dagens körning; vad många som kör uselt! Är det svårt att hitta till blinkers-spaken? Är man per definition alltid stressad när man kör bil? Är man alltid viktigare än medtrafikanterna?
Nej, nej och nej är ju svaren, naturligtvis och ändå beter många sig inte så. Varför?
Robotarna förändrade industrin
Min svärfar berättade idag om förändringen i industrin (som han är verksam i) som skedde när robotarna kom. Tex hade man tidigare en särskild gripkloskonstruktion för att flytta en del från ett ställe till ett annat. Men sen kom roboten och det blev billigare. Varför då?
Jo, för att roboten var inte så specialiserad i sin konstruktion utan kunde programmeras för sin uppgift. Därför kunde samma robotmodell byggas och användas på andra ställen i företaget och för den delen överallt i industrin. Det unika var inte längre hela konstruktionen utan (i princip) mjukvaran! Mjukvaran var både lättare och billigare att anpassa och ändra. Marknaden för robotarna var enorm till skillnad från gripklorna och därför blev robotarna så billiga, för de kunde säljas med lägre marginal. Mjukvaran gör hela skillnaden!
Varför vi (jag) egentligen byter smartphone
Min iPhone är utmärkt. För 1,5 år sen när den var den nyaste modellen och jag köpte den, så var den blixtsnabb, hade bra batteritid och senaste mjukvaran.
Idag har jag fortfarande senaste mjukvaran (för det är en iPhone, har jag redan sagt det? Ok.) men däremot är batteritiden betydligt sämre för telefonen är väl använd. Likaså är den inte blixtsnabb längre för nyare mjukvara kräver mer och telefonen får svårare att hänga med i allt. Hårdvaran åldras helt enkelt, dels genom försämring i batteriprestanda men också i förmågan att köra nyare system och appar.
Syntes
Precis som hårdvaran i våra mobiler åldras och så småningom lägger av, så gäller det med våra kroppar också; vi blir äldre, kroppen fungerar sämre och en dag dör vi.
Men vi är inte enbart våra materiella lekamen, utan också själsliga varelser med rika inre liv. För många av oss skulle nog inte främst definiera oss som kroppar utan som personer, med en viss tonvikt på att vad som gör oss till personer inte främst är våra kroppar utan våra själar. Mjukvara är allt!
Utifrån detta, vad bör vi göra med mjukvaran i vår hårdvara som åldras?
Effektivisera, eller hur? Ta bort sånt som är oviktigt, skapa rutiner av sådant som är viktigt så vi sparar energi till det som kräver vår särskilda koncentration.
Men kanske framför allt, inte glömma det yttersta hoppet för våra långsamt sämre fungerande kroppar, att Jesus brutit dödens bojor och ger oss en väg hem till Gud; genom död till liv. Ett evigt hopp och ett liv här fyllt av mening.