Jag hade tänkt skriva något mycket mer omfattande idag än vad jag nu kommer att göra (tur eller otur för dig som läsare? Ja, det är svårt att avgöra…). Jag fick nämligen möjlighet att gå på date med min fru själv, vilket inte händer så väldigt ofta längre då vi har två underbara avelser att ta hand om.
Vi såg Need For Speed på Heron City, mest för att det var action och passade vår tidsplan bra. Det var först när vi satt oss i biosalongen och filmen drog igång efter en 11 minuter lång ”sneak peak” av nya Captain America (som vi hellre sett) som vi insåg att det vad en bilfilm vi skulle se. Lite puckat kanske, med tanke på att jag mycket väl vet att det är ett bilspel titeln kommer från; men när vi kollade imdb så kollade vi bara om den fått bra betyg, inget mer! För att vara en bilfilm var den mycket bra, inte minst för att huvudskådisarna gjorde ett bra jobb.
Så bland annat därför blev det inte längre om dop eller dopteologi idag, det blir inte alltid som man tänkt!
Men uppslutningen kring taggen #mittdop har blivit betydligt större än vad jag föreställde mig när jag startade den och i alla fall tre sittande biskopar (Brunne, Jackelén och Nordin – i twittrande ordning) har delat om sina dop.
Nu är inte biskopar allt, många andra har delat och berättelserna är både fina och underhållande.
Min ansats handlade just om detta som är en enande faktor för oss kristna oavsett tradition, att dopet är så viktigt. Men man får inte alltid nå fram med det man vill som man tänkt sig, det har också kommit mindre lyckliga reaktioner på det hela. Samtidigt kan jag tycka att de också bidrar med något i helheten, även om det kanske inte är så stor dopfestkänsla över själva inläggen.
Så eftersom det är fastetid och därför extra aktuellt att ta tillvara på de allvarliga och självkritiska tankarna, visar jag nu tre tweets att fundera och be över:
#mittdop nr 1 som liten. Minns ej, betyder inget
#mittdop nr 2 som tonåring. Påtvingat av, och för att accepteras i, en pingstkyrka. Ångest.
— agnostikern (@agnostikern) March 15, 2014
Jag blev döpt utan att nån tillfrågade mig om jag ville det, eller om jag kunde ta det beslutet själv Tvångsdöpt alltså. #mittdop
— Stefan Iversen (@StefanIversen1) March 15, 2014
Med tanke på #mittdop, alla barndöpare sparkar på min tro. Mycket värre än #ekmanexit för min del.
— Fredrik Hulth (@fredrikhimlen) March 15, 2014
Tre tweets. En tragisk. En inkonsekvent – hur många val gör inte föräldrar åt sina barn? Namn, bostadsort, söndagsmiddag…
Och en som jag rätt upp och ned inte förstår. Är tal om barndop att sparka på någons tro? Ömma tår, någon, eller har jag bara missuppfattar allt?
Hälsa daten 🙂
Hej Johannes!
Korrekt observerat, men syftet med att visa dem handlade om något annat. Varför har det blivit så här? Vad kan vi som kyrka och kristna göra för att motverka?
Jag tycker det kan finnas ett syfte med att också visa de som inte håller med i det man själv gör och tycker är rätt. Helt enkelt för att erkänna dem, även om jag tycker de har fel i sak.