Patrik skriver så bra om artikeln och uppmärksamheten kring Kinna:
Ingen tror väl att sådana här mediala och uppenbart opinionsbildande insatser blir till av sig själva?
Allt detta kokar ned till hur Svenska kyrkan styrs. Hon styrs med sekulär politik för ögonen, inte med teologisk insikt. Det gör mig illa att resultatet är kärlekslös förföljelse av medkristna och ständiga karikatyrer av deras personer och övertygelser.
Kan vi inte komma överens om att skrota inblandningen av partipolitiska grupper?