Att slarva bort ett skratt

en gång var jag i kyrkan två gånger

Idag var det planeringsdag för hela slanten. Man kan fundera varför jag som snart slutar ska vara med och planera för framtiden. Men det har sin grund i en oturlig kombination av sjukskrivning och föräldraledigheter. Därför är jag med gör att bidra med den stabilitet jag kan i ett för tillfället ostabilt läge (som dock väntas bli betydligt bättre inför nästa termin).

Hur som helst, dagen förflöt på ett bra sätt. Men så kom vi till middagen och kvällsunderhållningen. Något som i regel brukar vara riktigt kul. Men inte ikväll.

Jag ska inte nämna vem det var, men en ganska känd person som sjunger och skämtar kom. Han var glad och käck och bombade föreställningen fullständigt. Vi (personalen i Vaksala församling) är en rätt lättflörtad skara när det gäller skämt, även skämt om kyrka och tro. Det har vi sett bevis på förr, men oj vad snett det gick ikväll.

Han drog skämt om det märkliga med att ha ett avrättningsredskap om halsen (kunde lika gärna vara en giljotin), om han växt upp i (fri)-kyrkan men sen fått perspektiv på det där med att ha låtsaskompis, att vi hänger lik på väggarna (krucifix) och att efter hand som vetenskapen förklarar mer så finns mindre plats för Gud (*“God of the gaps”*, kanske inte typisk svenskkyrklig teologi). Såna skämt är typ kul om man är helt oinsatt och ointresserad av tro, inget för oss med andra ord. Att vara smart och vass i sin humor är välkommet, men det här var bara okunnigt och dumt.

Det enda roliga skämtet han drog (med religiösa inslag), var den gamla klassikern om prosten som fick fyra söner och gav dem namnen: Matteus, Markus, Lukas och Lennart. Men det är ett skämt vi alla dragit och hört förr, om vi säger så.

Går det att reklamera en sådan föreställning och få pengarna tillbaka? 🙂