Vi röstade (naturligtvis) idag. I kön hamnar jag bakom en kvinna som förvirrat rotat bland de uppställda valsedlarna, hon är oklar på vad hon ska välja och tycker det varit dåligt med information. En annan kvinna står där och rättar till valsedlar efter den första men också för att fylla på med sedlar för “Borgerligt alternativ”. Hon påpekar för tanten att det är en “ny nomineringsgrupp” vilket på grund av hennes sätt att säga det framstod som att hon därmed försökte sälja in den med det argumentet. Jag påpekade att det var nog bara ett nytt namn för moderaterna varpå tystnad vidtog. Hur står det till med våra kyrkopolitiker?
Medan jag slickade kuverten blev min hustru ovänligt tilltalad angående vår breda dubbelvagn av en tant, som en stund senare känner igen mig som präst i Vaksala och då har en helt annan ton. Hur står det till med våra kyrko-aktiva?
Det där med att leva kristet är ju viktigt inte bara på söndagar i kyrkan utan alltid, och kanske inte minst i kyrkopolitiken (som jag hoppas handlar om mer än nya namn på nomineringsgrupper).