Reflektion utifrån Heidi Campbells föreläsning

Reflektion utifrån Heidi Campbells föreläsning om att överväga trender mot nätverkad religion i online och offline kulturer

Jag skrev om Heidi Campbells föreläsning här, hon har fem huvudpunkter i sin föreläsning och artikel:

1. Convergent practice – Konvergerande praktik
2. Multi-site reality – Plats-ospecifik verklighet
3. Networked community – Nätverkad gemenskap
4. Storied identity – Berättad identitet
5. Shifting authority – Förflyttad auktoritet

Alla dessa är väl värda att fundera över, vilket jag också kommer göra på denna blogg. I dag reflekterar jag kring den första punkten.

1. Convergent practice – Konvergerande praktik

Bild: Convergence by ~Julian-Faylona

Vad betyder egentligen konvergerande praktik?

Konvergens har, så vitt jag förstår, lite olika betydelse beroende på i vilket sammanhang ordet används. Men i detta sammanhang förstår jag det som att konvergens syftar på t.ex. två olika ting som rör sig från olika håll mot en gemensam punkt.

Ett exempel på sådan konvergens är mobiltelefonens och kamerans möte, marknaden för vanliga digitala kameror har blivit minimerad på grund av att ”alla” mobiler numera har tillräckligt hyfsade kameror för att göra det svårare för folk att motivera dels inköp av en separat maskin och dels ska man komma ihåg att ta med den (kom ihåg att den bästa kameran är den du har med dig!).

Kyrklig konvergens

Det var ett exempel på möte i teknikens värld, i kyrkans värld sker det förstås också på en mängd olika sätt. Till exempel kan vi se hur den ekumeniska rörelse som vuxit fram under 1900-talet får en fortsättning och utökning i en bemärkelse som få kanske kunnat förutspå på grund av internet. Helt plötsligt kan var och en läsa om olika religiösa praktiker direkt från deras förespråkare oavsett deras geografiska plats. Det leder till exempel till att man som svensk till stor del kan vara del av en församlings liv och teologi som befinner sig utomlands och kanske har reformerta eller andra influenser samtidigt som man är aktiv och medlem i Svenska kyrkan.

Olika blandningar av teologi från kyrkliga sammanhang stöter vi på titt som tätt och nätet förstärker dem mycket. Men det handlar ju inte bara om blandningar av teologi från kyrkliga sammanhang, den som vill kan enkelt blanda ihop en egen religiös övertygelse bestående av element från olika håll. T.ex. kan man enkelt sätta samman en egen tro bestående av New Age-rörelsens tal om änglar, med spådom toppat med mässfirande i Svenska kyrkan. Möjligheterna är oanade¹!

I praktiken kanske man kan prata om en hyperindividualiserad postmodern praktik, alltså: _den sanning jag finner själv, den stämmer_². Fast jag är osäker på om detta direkt är en epistemologisk diskussion så mycket som ett uttryck för den moderna människan sökande efter andlighet och att internet blir ett naturligt verktyg i detta.

I min upplevelse verkar vi människor ha en tendens att vilja ge varje någorlunda förnuftigt genomfört resonemang tyngd, även om det kanske är motsägande annat vi redan omfattar men vi väljer ändå att internalisera bägge samtidigt. Om du inte har samma upplevelse, testa att leta efter det både i AFK³ sociala sammanhang och på ställen som Twitter och Facebook, jag skulle tro att du hittar exempel på det.

En anledning till den tendens tror jag är risken för förytligande som internet innebär. Vilket berör utmaningen som Heidi lyfte i just denna punkt:

Stanna kvar och ge uppmärksamhet, i en tid av ständiga uppdateringar och snabba skeenden. Hur hjälper vi dem att stanna kvar hos oss?

För när vi inte riktigt tar oss tiden att lyssna klart, att stanna upp och att reflektera kring det vi hört, läst eller sett, så vet vi inte riktigt heller om ifall det vi just tagit emot är något som stämmer med den övertygelse jag redan har eller inte. Och om det inte stämmer med min övertygelse behöver jag ju ta ställning till om det jag nu mött är mer sant och därför värt att undersöka mer.

Slutsatser och utmaningar

Därför tror jag det är viktigt för oss att vi vår vägledning och instruktion till människor som tar sig andlighet från olika håll behöver hjälpa dem att stanna upp och fundera över vad olika trosuppfattningar och praktiker faktiskt innebär och hur de stödjer eller motsäger varandra.

Jag tror också att vi behöver vara tydliga med vår egen trosuppfattning och tradition, för att vara ett tydligt och genomtänkt alternativ i en värld där det förutom den personliga konvergensen av praktiker också finns ett stort brus av åsikter och övertygelser av tveksam kvalitet och sanningshalt.

Det fanns inte mycket av reflektion kring metod i Heidis föreläsning (det var nog inte heller hennes syfte), men jag tror vi måste arbeta med detta också. I dagsläget faller mycket av det som Svenska kyrkan gör på nätet i två fack: Det första facket är det vi gör som officiell organisation och det präglas av försiktighet och tröghet, när vi gör något är det ordentligt godkänt och ok-stämplat men också lite efter utvecklingen⁴. Det andra facket är det vi gör genom det allmänna prästadömet och individers egna initiativ på fritiden eller i viss på arbetstid på församlingsnivå, men som sällan är ett direkt sanktionerat arbete⁵.

Jag tycker det vore värdefullt om vi som kyrka uppmuntrande våra medlemmar att göra saker på nätet som hjälper människor att finna vägar in i Svenska kyrkan både online och offline. Kanske genom att ge dem tillgång till verktyg som bara anställda får röra idag, så de kan skriva på församlingens sida/blogg. Vi behöver också ge betalda medarbetare tid att lägga på nät-närvaro och utvecklande av verksamheterna så de överlappar on- och offline och uppmuntra idéella medarbetare i detta. Hur detta exakt kan se ut utöver att man gör en Facebook-grupp för konfagruppen är jag inte säker på och vill också att vi testar oss fram mer!

Detta är förstås mina högst personliga reflektioner utifrån min kristna tro, som på många sätt påverkats och stötts mot åsikter och teologi här på nätet (utöver akademiska studier och personlig läsning).

Vad tycker du?