En trösterik doktrin

Denna tweet:

Har idag predikat den lutherska läran om enkel predestination. Väldigt själavårdande teologi, tack Luther!

Det ledde till två frågor (hittills):

Förhoppningsvis blir det tydligt om jag helt enkelt gör som Samuel bad mig, att berätta om den.

I denna fråga ligger flera frågor sammanbakade:

  1. Dog Jesus för allas synder på korset? Även de som inte inte blir räddade?
  2. Vilka blir räddade och var kommer människans val in?
  3. I så fall, bestämmer Gud vilka som inte blir räddade?

I luthersk teologi talar vi om den ”enkla predestinationen”, vilket framför allt kommer från Martin Luthers behandlande av ämnet i boken ”Den trälbundna viljan” (se länk i slutet av artikeln).

Den enkla predestinationen står i kontrast mot den dubbla, som är vad Jean Calvin höll fast vid. Calvin resonerade utifrån Guds överhöghet och att han håller allt i sin hand, därför bestämmer Gud både vilka som ska bli räddade och vilka som faller i fördärvet.

Luthersk teologi går i kontrast mot detta då Luther i stället utgår från vad Bibeln berättar om predestination och inte från resonemang som först utgår från Guds överhöghet. I luthersk teologi betonar vi i stället att vi inte vet allt om hur Guds resonerar (den dolde Guden), utan vi får helt enkelt utgå från vad Bibeln berättar.

Därför ser vi predestinationen genom korset och inte oberoende av det, därför är det naturligtvis så att vi tror att Jesus dog för allas synder och inte bara för några specifikt utvalda (till skillnad mot många calvinister, dock ej arminianerna).

Utifrån detta blir resonemanget om predestinationen i luthersk teologi följande: Jesus dog för allas synder. De som tror på Jesus är utvalda av Gud sedan evigheten, de som inte tror på Jesus har själva förkastat honom av egen fri och fallen vilja.

Det kan verkade självmotsägande, vilket beror på att vi utgår från vad Bibeln säger och låter det stå som det står, utan att systematiskt fixa till det. Resultatet är en väldigt själavårdande teologi som, i stället för att driva människor in i fatalism och elände, uppmuntrar och stärker den kristne i sin kamp mot självförakt och tvivel.

Gud kastar inte bort någon från sig, utan vi är uppmanade att titta mot korset för att få tröst i Jesus.

Du är utvald av Gud själv, sedan innan du fanns, därför behöver du inte oroa dig för om du tror tillräckligt, eller duger, för din frälsning har inget med dig att göra, bara med Guds verk att göra. Det är Guds Ande som omvänt dig och gjort dig kristen, så slappna av och vila i Guds hand.

I modern tid är det rätt otidsenligt att tala om predestination alls, men problemet med den arminianska ståndpunkten är att den är obiblisk så vitt jag kan se. Gud utväljer, hur ska vi annars för dagens episteltext (Rom 8:28-30)?

Vad säger ni?

Länkar som kan vara av intresse för egen reflektion och fortsatt samtal: