Christer Sturmark och Patrik Lindenfors har skrivit ett praktexempel på dålig retorik på Svd Brännpunkt idag. De menar att vetenskap och religion inte kan höra ihop. Låt oss titta på deras argument.
De börjar med ett klassiskt ad hominem: ’Ett antal ”fellows” vid den reaktionärt…’
De skriver med citat-tecken för de underkänner betecknandet av fellows. De skriver att de är reaktionära, alltså har de sagt något om karaktären på personerna i stället för att diskutera resonemanget.
De fortsätter sedan med den genetiska fallasin: ”Men vilken religion som för tillfället hålls som sann av religiösa på en plats på en viss tidpunkt är bara en historisk tillfällighet.”
Det är helt irrelevant för sanningshalten i en religion, huruvida någon annan religion utövats vid en viss tidpunkt och plats eller inte. Lika lite är det relevant hurvida artikelförfattarnas personliga övertygelser är knutna till tider eller platser.
De fortsätter med att skapa en svart-vit situation. Utifrån att personer på Clapham förnekar delar av evolutionsteorin, så drar man slutsatsen att religion inte alls är förenligt med vetenskap. Ett svart-vitt antingen eller resonemang som inte beskriver verkligheten, möjligen vissa individer eller grupper.
”Konflikten mellan tro och vetenskap handlar om metodik. Religioner har föreställningar om en övernaturlig verklighet. Det kan röra sig om gudar, andar eller själar. Eftersom de här påstådda entiteterna är övernaturliga är de oåtkomliga för undersökningar. Vill man tro på deras existens får man istället lita till de auktoriteter som påstår sig veta saker om dem.”
Det var ett saftigt stycke osaklig argumentation!
Fel 1: Bara att definiera vad religion är, är svårt. Det borde Sturmark veta som försökt få in Humanisterna i den definitionen utifrån att de borde få statsbidrag som andra religiösa organisationer.
Fel 2: Eftersom vetenskap inte är en grund för sig själv, så kan du inte bygga din bild av verkligheten på vetenskap direkt. Du måste anta vissa saker för att kunna tala om vetenskap. Därför är den kristna tron, inte ett pålägg på den världsbild vi delar, utan står i direkt konkurrens till den naturalism som artikelförfattarna står för (men inte redogör för). Alltså jämför man äpplen och päron.
Fel 3: Genom att göra svepande sammanfattningar av ”religion” kan man framställa motståndarens åsikter som löjeväckande.
Fel 4: Metoden man beskriver för ”religion” är att man får lita till auktoriteter, vilka man menar är oklart eftersom man är ovillig att diskutera specifikt. Är det kristendom vi pratar om? Varför inte säga det då och komma med specifika påståenden som går att bemöta?
”Claphaminstitutet drar därmed ogiltiga slutsatser, vilket deras ogrundade avvisande av evolutionen visar tydligt.”
Är det tveksamhet eller varför drar man nu fram evolutionen igen, men denna gång avvisar man tydligen evolutionen som helhet, eftersom det inte längre står delar. Det växte till sig med några paragrafer.
Man kan tycka felaktigt i enskilda vetenskapliga frågor, utan att ha fel i hela sitt resonemang. Det artikelförfattarna gör kallas för kompositionsargumentation. Alltså om en del är felaktig, är per automatik resten det också.
Och så avslutar vi storslaget med den genetiska fallasin igen, genom att det dras paralleller till historien. Vilka felaktigheter som än begåtts för att försvara den kristna tron tidigare, så är de inte relevanta i denna specifika fråga just nu. Det som är relevant just nu, är om påståendet som gjorts är sant eller falskt.