God is not Odin, God is not Zeus, God is not Marduk

Fantastiska bra om varför kristna inte tror på någon gud.

”Christianity received the unique Jewish understanding of divinity and radicalized it through theological, spiritual, and philosophical reflection. We see this expressed in two patristic assertions: (a) God made the world, not from pre-existent matter, but from nothing (creatio ex nihilo); and (b) the divine ousia is incomprehensible. These two assertions are inextricably woven together. In the words of St Gregory the Theologian: “No one has yet discovered or ever shall discover what God is in his nature and essence” (Or. 28.17).”
God is not Odin, God is not Zeus, God is not Marduk

Känn ingen sorg, Göteborg?

En stor nackdel med ett enda pastorat är bristen på demokrati, vilket innebär att Göteborg skulle styras av ett enda kyrkoråd som också tillsätter församlingsråden. Ett pastorat med dagens 28 församlingar är knappast styrbart och många församlingar kommer att försvinna som begrepp. Eftersom delaktighet och ideellt arbete är allt viktigare för kyrkan, kan denna toppstyrning bli förödande.

Debattartikel om konsekvensen av ”Närhet och samverkan”.

Insikten trillar ned först när beslutet ska genomföras hemmavid? Samma problem överallt ju, bara på landet denna förändring är något direkt bättre.

Dags att befria Svenska kyrkan från partipolitikens fångenskap, dags för exodus?

Skadan är större

Jag tror skadan är större om vi vänder bort vår blick. Liksom när vi inte bryr oss om de strukturer som skapar denna utsatthet.

kkuriren

En fristående fortsättning på inlägget härom dagen.

Biktpräst

Daniel Pereyra om att vara biktpräst:

Jesus gav sina apostlar makten att förlåta synder, och det är en allmänkyrklig tro att även präster har den uppgiften. Vi blir försonade med oss själva, med kyrkan och med Gud genom att ta emot förlåtelsen i Jesus försoning. Vi kan sedan gå vidare, stärkta och uppmuntrade.

Fastslaget

In the last few years, with very little fanfare, we’ve conclusively settled the questions of flying saucers, laker monsters, ghosts, and Bigfoot.

Fantastiskt bra bild av hur XX-of-the-gaps funkar. Alltså att det finns ett utrymme för någon att hävda att XX existerar utan att den andre kan säga emot. Idag när någon säger ”Jag såg Loch Ness odjuret!” Kan du lugnt svara ”Var är bilden?” Och finns ingen bild vet du med än större sannolikhet att inget djur skådats. Och framför allt skulle någon annan fotograferat det.

Samma resonemang, fast om Gud, har en del troende använt och använder; alltså där det finns hål i vår kunskap i dem klämmer man in Gud. Något moment i evolutionen etc.

Personligen finner jag det ovärdigt, det är er ovärdigt skäl att vara troende och det är en ovärdig existens för Gud. Om Gud finns1 är ”of the gaps”-tanken feltänkt.


  1. Som kristen har jag ju en personlig relation till Gud, så naturligtvis tror jag att han finns.

Är det bara svordomen du hör?

Carl-Henric Jaktlund skriver som vanligt bra, i sin krönika på Dagen:

”Förr var det väl lite mesigt – men det skiter jag ju i nu – att säga att man är kristen och troende. Men för mig har det snarare blivit så att det är ett sätt för mig att säga att vissa saker är djävligt viktiga, jag tycker att vi ska uppföra oss lite när vi går omkring här på jorden, vi har liksom ett ansvar.”

Han ställer oss, hårt kyrkligt präglade, frågan om vi låter frågan om svordomar stå i vägen för att se människors tro. Kunde inte sagt det bättre själv, trots att jag personligen har mycket svårt för svordomar (inte minst på grund av min egna kristna uppväxt).

Tankar om trons återkomst

Biskop Biörn skriver:

Några gamla är förstås med men framför allt unga, iögonfallande många unga män. Timme efter timme följer de stående och uppmärksamt läsningarna och körens hymner. Det verkar som om mellangenerationen saknas, den som tystades under Sovjettiden, då det i praktiken var förbjudet eller i varje fall högst inopportunt att leva med i kyrkans liv. Men de unga söker upp nationens och kulturens kristna rötter igen.

Det är alltså möjligt att tron kan komma igen trots en lång tids förtryck och försök att kväsa den.

Och kanske mer provokativt mot slutet:

Läget i svensk kristenhet är prekärt med nedslående siffror för gudstjänstliv och ekonomi i flertalet kyrkotraditioner och samfund. Mot det förslår uppenbarligen varken administrativa strukturåtgärder eller sammanslagningar och namnbyten, än mindre nya gudstjänstordningar, förenklade sånger, tillrättalagd kyrkolära eller hurtig anslutning till sekulära sociala engagemang.

Tror dock han har poäng här, även om man inte med nödvändighet måste sätta förändring av struktur och kyrkohandbok i motsats till arbete med det inre. Men det är onekligen så att det finns en del av skeendena inom Svenska kyrkan som leder tankarna åt det hållet när man ser det uppifrån/utifrån1.


  1. Nej, jag har ju knappast ”utifrån”-perspektiv då jag är prästvigd för Svenska kyrkan, men jag har ingen ingång i de över makthierarkierna, så jag är lika lite ”inne” i det sammanhanget som någon annan medlem. 

Predikoråd

Ett av de bästa predikoråden jag fått var från en erfaren äldre kollega som sade att man ska vara försiktig med att använda metaforer från naturvetenskapens värld i sina predikningar. Galaxer och universum kan utlösa trosreflektioner som i bästa fall kan passera och inte säga något och i sämsta fall bli pekoral.

Klokt sagt.

Jesu rike i mobilen

”Jag föredrar att ses på riktigt”
”Man kan inte bara vara kristen på nätet”
Jag sitter på kyrktorget och hör hur ”det där” internet diskuteras, denna gång av människor som själva knappt kan googla. Någon annan gång sägs samma eller liknande saker av människor som är mer internet-vana, kanske betalar sina räkningar över nätet och bloggar, men samma problem finns i botten. Det finns en rädsla, en oro för nätet och hur det kan påverka den kristne negativt.

Eder förtroliges medverkan i ett nytt nyhetsbrev, artikeln dock publiserad på Teoknologi-bloggen 🙂

SKUT

Olle Lönneborg skriver:

Människor, som har som arbete att hjälpa, kan ofta ha svårt att ta kritik och det uppfattas som omoraliskt att kritisera den som gör gott, även om det blivit fel eller att det inte räckte till. Denna upprördhet har sin grund i självbilden hos dem som är hjälpare och goda. Men bara för att man vill det goda innebär det inte att man alltid orkar eller har resurser att genomföra det goda.

Mycket intressant, jag undrar hur mycket detta präglar vår kyrkas anställda på hemmaplan?

Lasse ”PP” Nylén död

”Lasse och hans kompisar” kom ut 1975 och det blev början på ett flertal andra produktioner som har präglat många svenska barns uppväxt.

Det stämmer bra för min personliga del också, den (del av en) låttext som genast gjorde sig påmind var:

”Jesus finns fast han inte syns, det är sant, det är verkligen sant. Jesus finns fast han inte syns, ja det är sa-ant.”

Det är föga inspirerande för den som inte själv hörde det som barn, men framför allt var han ofta rolig och skojade om lärjungarna och om hur de agerade. Till på köpet var musiken (som jag upplevde den då) ”röjig” 🙂

Här är en del av en berättelse om Jesus, när han lånar båten av Petrus och Andreas: http://spoti.fi/S29VQZ (Spotify)