Inga billiga positioneringar

I veckan som var publicerades ett debattinlägg på DN av präster i Storkyrkan om att öppna kyrkans lokaler för andra religioners gudstjänst. Mitt perspektiv utgår från det lokala, pastorala.

Det är inte första gången man refererar till arbetet på Fryshuset i samband med tveksamma ageranden i Stockholm. Förra gången jag minns (med samme kyrkoherde, nuvarande domprosten) var att man från Sofia församling anställde en imam.

Religioner möts även utanför Fryshuset

Precis som många präster (och medkristna) har jag mött många muslimer och människor av annan eller ingen tro. Inte sällan kan man finna gemensamma nämnare, med tex muslimer i det att man är troende människor i ett samhälle som är djupt sekulariserat. Det finns så klart fler beröringspunkter men det finns också avgörande skillnader i vad vi tror på. Där vi är överens är det lätt att hålla med varandra, och där vi inte har samma ståndpunkt får respekt och tolerans ta vid. I en sådan relation kan även debatt så väl som diskussion kunna rymmas om förutsättningarna är rätt. Men att sudda ut våra egna identiteter för att på så vis bli mer “överens” är inte en framkomlig väg.

Faktum är att om alla religioner är lika sanna är de alla falska

Det är, rent logiskt, det enda sättet de kan vara lika sanna på, eftersom de gör påståenden om verkligheten som utesluter varandra i de allra mest grundläggande av aspekter. Det är därför de är olika religioner och inte samma! Så fort man försöker få dem att “funka” med varandra så har man (i all välmening) underminerat dem.

Billigt positionerande

  
Ibland sysslar vi i Svenska kyrkan med vad jag skulle vilja kalla billigt positionerande. Man gör en snabb handuppräckning för att visa alla var man står, då får vi får en klar uppdelning så vi kan beskjuta “de andra.”

Det är beklagligt när sådant sker, men det var inte min avsikt med min tweet och fb-inlägget, utan det var av pastoral hänsyn.

Jag vet många (och säkert finns många fler) aktiva kristna som blir uppriktigt ledsna och oroade av den sortens uttalande som storkyrkoprästerna gjorde.

Tex väcks frågor som “vad händer med kyrkan? Vad händer med oss som tror tillsammans med de urkristna att ‘Jesus är Herre’ (med allt vad den bekännelsen innebär)”?

Därför är det viktigt att också markera emot det som sker, att det inte är en homogen rörelse (om nu någon trodde det) bland präster i Svenska kyrkan mot sådant tänkande.

Dum teologi

Varför ska vi i en tid när kristendomen är hårt ifrågasatt utifrån behöva stå ut med dum teologi inifrån?

Ja, det är hårda ord så låt mig bena ut vad jag menar är dumt. I kristen teologi kan man (brett) säga att det finns tre synsätt på frälsningen:

  • Exklusivism – Man måste vara medvetet avgjord för Kristus för att kunna bli frälst
  • Inklusivism – Man kan frälsas även utan explicit eller fullständig kunskap om Jesus.
  • Universalism – Alla blir frälsta, även de som inte bejakat Han som är Sanningen.

Alla dessa synsätt ryms i Svenska kyrkan, men vad prästerna gjorde i artikeln var något annat. De jämställde kristendomens sanningshalt med den i andra religioner, att precis som jag älskar min fru och en annan man sin hustru, så håller vi oss till olika religoner utan att för den sakens skull ha mer rätt. Om jag förstått vad de menar rätt (jag läste även Dagens frågor till Ulfebrant). I och med detta har man tagit bort kristendomens absoluta sanningsanspråk.

I en slags falsk ödmjukhet inför andras tro så sätter man en ny ideologi över alla religioner. Falsk därför att den nya ideologin är precis lika absolut som de man anklagar för absolutism. Och man ersätter det kristna absoluta sanningsanspråket, som kommer ur Jesu gärningar och undervisning, med något som kommit från vadå? Önsketänkande? Som sagt, dum teologi.

Den som arbetar syndar inte, sa ingen?

Martin Luther

Joel Halldorf höll ett bra anförande för en tid sedan, som han delade på Twitter (så jag tar mig friheten att bädda in det här, trots att videon är ”olistad”).

Det enda som stör mig är att han påstår att Luther sagt att ”den som arbetar syndar inte” och därmed antyder en negativ syn på arbete hos Luther.

När Halldorf skrev om detta i en (annars bra) artikel på Mooria:

Den lutherska maximen ”Den som arbetar syndare inte” är väl känd, men för Benedikt är arbetets betydelse inte bara negativ. Man ska inte arbeta enbart för att undvika något negativt – att synda –utan för att arbetet i sig är något positivt.

Men sanningen är att jag inte alls känner igen den, den är inte på något vis välkänd för mig. När jag sökte efter en formulering som den för några månader sedan kunde jag bara hitta detta, från SvD:s ledarblogg:

Ur Lindbloms katekes från 1810: ”Hwad nytta medför arbetsamhet? Arbetsamhet befordrar helsa och wälstånd, hindra många tillfällen till synd, hjelper oss att emotstå onda begärelser, bidrager till tröst och sinnesstyrka under motgången.”

Att kalla det för en välkänd luthersk maxim är jag tveksam till, än mer tveksam till att påstå att det är något som Luther sagt (om det nu inte visar sig att Joel har källa på saken förstås, då har han ju fog för uttalandet – men ändå inte för resonemanget han antyder).

Det resonemang som drivs i Mooria-artikeln och som antyds i videon innebär en negativ syn på arbetet hos Luther, men det kan jag inte alls hitta, tvärtom. Luthers återupptäckt av det allmänna prästadömet leder i luthersk kallelseteologi fram till att kallelsen finns för alla kristna, inte bara munkar och präster och ”religiösa uppgifter”. Det finns en helighet i det enkla arbetet, se t.ex. detta utdrag ur ”Kyrkans babyloniska fångenskap”:

Hence I advise no man, yea, I dissuade every man from entering into the priesthood or any religious order, unless he be so fortified with knowledge as to understand that, however sacred and lofty may be the works of priests or of the religious orders, they differ not at all in the sight of God from the works of a husbandman labouring in his field, or of a woman attending to her household affairs, but that in His eyes all things are measured by faith alone; as it is written: “In all thy work believe with the faith of thy soul, for this is the keeping of the commandments of God.” (Eccles. xxxii. 23.) Nay, it very often happens that the common work of a servant or a handmaiden is more acceptable to God than all the fastings and works of a monk or a priest, when they are done without faith.

I övrigt brukar jag uppskatta det Joel skriver, så detta är enbart en invändning mot en sak.

Mäster Eckehart

  

Jag stal det här citatet rakt från Evangeliums blogg, det var så bra. Tack Judit och inte minst Mäster Eckehart!

Jag tänker på det Luther skrev i sin predikan över Magnificat, att i vår ande bor tron och vår ande är som det allra heligaste i det judiska templet – beckmörkt och vi förstår inte riktigt själva Närvaron som finns där.

Guds närvaro går utöver vad den intellektuella tanken kan gripa, vad förståndet kan haka fast i. Inte att tron är anti-intellektuell, men den är över-intellektuell i någon mening. För objektet för tron är så mycket större än våra själsliga förmågor.

God kväll!

Det mest värdefulla

   

Inte för att den här lediga dagen med barnen varit tung (inte alls faktiskt), men jag blev ändå påmind om en sak jag behöver tänka på.

Det är nästan alltid så, att det som kräver mest av mig och ger mig mest oro är det som betyder mest för mig.

Blandad dag

Idag har jag besökt en skolklass och fått svara på frågor om kristen tro och vad en präst gör. Jag berättade också om kyrkoårets högtider. Det var även konfirmandträff idag, de unga ledarna och faddrarna var grymma vilket gjorde att jag kunde fokusera på min del av undervisningen om vad kyrkan är. Sen ledde jag kvällsmässan och därefter hade vi möte i församlingsinstruktionsgruppen. Lite annat hanns också med, men mest av allt är jag tacksam över att få verka i ett dynamiskt pastorat och vara församlingspräst i en församling med tillväxt i gudstjänstliv.

Guten nacht

Inte ensam

 

Inför att vi tillsammans med ungdomarna på lägret gick till mässan i Vårdnäs kyrka, hade vi ett bibelstudium över söndagens evangelietext.

Vi bildade en liten ledargrupp parallellt med ungdomarnas grupper och samtalade om Marias ”ja”.

Samuel (vår kloke pastorsadjunkt) lyfte det att ängeln berättar för Maria att hennes släkting Elisabeth också är gravid, trots att de inte kunnat få barn och nu var till åren kommen. Maria kommer alltså inte vara ensam i sitt ”ja”, utan hon har en väninna, till och med släkting, som gör en liknande resa. Någon att dela med.

Mötet med Gud och dess efterverkningar (och växt inom oss) är inget vi är ämnade att leva med ensamma, utan något vi är kallade att dela med varandra i kyrkans gemenskap.

Gudaföderskan

  

Jag har spenderat helgen med att vara på läger tillsammans med ungdomsgruppen. Vi har ett utbyte med Döderhults församling, så ungdomarna känner varandra sedan flera år nu.

Eftersom det är Marie bebådelse idag så satte vi Maria som tema för hela helgen. Och det var lyckat, Maria kommer ofta i skymundan i vår tradition, så det var gott att tala mer om henne som förebild.

Kvinnorna i Bibeln har ofta inte samma framträdande roller och antal repliker som männen har. Det gör att det kan bli väl tungt manlig fokus i undervisningen, även om det inte är avsikten.

Desto större skäl att lyfta fram Maria, med sin fullständigt unika plats i historien som gudaföderska.

Jesus sa aldrig sig vara Gud

Jesus sa sig aldrig vara Gud
Skämt

Den senaste tiden har jag stött på flera, med olika egna övertygelser, som påstått att Jesus inte är Gud och inte heller påstod sig vara det.

Man utgår helt enkelt från det enkla faktum att Jesus aldrig sa det själv.

Men vänta! Om han aldrig sa det, kan inte det innebära att han faktiskt inte menade det heller?

I fallet Jesus är det relevant att vända på frågan, påstod Jesus någonstans att han inte är Gud?

Det som gör det relevant att vända på frågan på det sättet är nämligen alla de saker Jesus säger och gör. Han förlåter tex synder, något alla judar visste att bara Gud kan göra. Han påstår saker om sig själv som bara gäller Gud, tex:

Han svarade: »Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.« Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet. (‭Joh‬ ‭8‬:‭58-59‬)

Himmelriket är Guds, det vet alla, ändå säger Jesus:

Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar. (‭Luk‬ ‭22‬:‭30‬)

”Mitt rike”, vad tror Jesus om sig själv? Nä, men visst! Och det var detta som retade upp fariséerna, de hade all anledning att kritisera Jesus för detta, förutsatt att han inte var Gud.

En sista:

Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.« Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.« (‭Joh 20‬:‭28-29‬)

Jesus blir kallad Herre och Gud av Tomas, men invänder inte mot det. En rättrogen jude (som inte är Gud) skulle invända mot ett sådant uttalande.

God kväll!

St Patricks day





Jag visste ganska tidigt i livet vilken dag detta var, inte för att jag har irländsk blod (nope) utan för att det är min födelsedag.

Berättelsen om hur Patrick var slav, flydde och sen återvände som missionär är spektakulär. Men än mer spektakulärt är att Irland kristnandes i sin helhet under hans livstid. Och detta är 1500 år sen!

När jag för två år sen var på Irland tittade jag på Book of Kells och skaffade iPad-appen. Trevlig upplevelse 🙂

Ett sjukhus vid varje katedral

I veckan ska jag medverka i en gymnasieklass religionslektion. Det ska bli roligt! Idag har jag jobbat en del med vad jag ska säga och stötte på följande sak; vid konciliet i Nicaea, år 325, beslutade man att varje stad som hade en katedral skulle också ha ett sjukhus. Alltså den kristna kyrkan tog detta beslut vid sitt första ekumeniska koncilium utöver att man slog fast den nicenska trosbekännelsen.

I den kristna kyrkan har ju genom alla tider diakonin varit viktig, det kristna omhändertagandet, det kanske är dags för kyrkan i Sverige idag att göra mer av detta konkreta och inte bara låta staten och företag sköta det som ”vi” gjort i alla tider?

Hyfsad låt vann, hjärtats generositet

Måns vann, inte oförtjänt. Bra låt och stabilt framträdande. Kommer inte behöva skämmas i maj 🙂

Får se bara hur långt det räcker. De fem kornbröden och fiskarna räckte garanterat längre, i jämförelse 🙂

Själv tänker jag att det är som Bibeltexten säger, att undret verkligen var det. Men på ett sätt kanske det hade varit ett större under att öppna människors hjärtan för generositet och att dela det man har med varandra. Inte minst i dessa tider.

I morse när jag gick till tåget med barnen för att åka till kyrkan, tittade en romsk kvinna på barnen när de satt i vagnen och väntade på hissen. Jag tror hon var fascinerad av min yngsta dotters ljusblonda hår. Hon log och nickade till mig, sa något som påminde om ”bebis” och ”Romani”, så jag förstod att hon hade barn hemma i Rumänien. Jag frågade med fingrarna om det var eller tre, men hon svarade med fyra fingrar. Sen kom hissen och jag här ett tåg att passa, men det korta och nästan icke-verbala samtalet följde med mig till kyrka. 

Välsignad vecka!