Den som arbetar syndar inte, sa ingen?

Martin Luther

Joel Halldorf höll ett bra anförande för en tid sedan, som han delade på Twitter (så jag tar mig friheten att bädda in det här, trots att videon är ”olistad”).

Det enda som stör mig är att han påstår att Luther sagt att ”den som arbetar syndar inte” och därmed antyder en negativ syn på arbete hos Luther.

När Halldorf skrev om detta i en (annars bra) artikel på Mooria:

Den lutherska maximen ”Den som arbetar syndare inte” är väl känd, men för Benedikt är arbetets betydelse inte bara negativ. Man ska inte arbeta enbart för att undvika något negativt – att synda –utan för att arbetet i sig är något positivt.

Men sanningen är att jag inte alls känner igen den, den är inte på något vis välkänd för mig. När jag sökte efter en formulering som den för några månader sedan kunde jag bara hitta detta, från SvD:s ledarblogg:

Ur Lindbloms katekes från 1810: ”Hwad nytta medför arbetsamhet? Arbetsamhet befordrar helsa och wälstånd, hindra många tillfällen till synd, hjelper oss att emotstå onda begärelser, bidrager till tröst och sinnesstyrka under motgången.”

Att kalla det för en välkänd luthersk maxim är jag tveksam till, än mer tveksam till att påstå att det är något som Luther sagt (om det nu inte visar sig att Joel har källa på saken förstås, då har han ju fog för uttalandet – men ändå inte för resonemanget han antyder).

Det resonemang som drivs i Mooria-artikeln och som antyds i videon innebär en negativ syn på arbetet hos Luther, men det kan jag inte alls hitta, tvärtom. Luthers återupptäckt av det allmänna prästadömet leder i luthersk kallelseteologi fram till att kallelsen finns för alla kristna, inte bara munkar och präster och ”religiösa uppgifter”. Det finns en helighet i det enkla arbetet, se t.ex. detta utdrag ur ”Kyrkans babyloniska fångenskap”:

Hence I advise no man, yea, I dissuade every man from entering into the priesthood or any religious order, unless he be so fortified with knowledge as to understand that, however sacred and lofty may be the works of priests or of the religious orders, they differ not at all in the sight of God from the works of a husbandman labouring in his field, or of a woman attending to her household affairs, but that in His eyes all things are measured by faith alone; as it is written: “In all thy work believe with the faith of thy soul, for this is the keeping of the commandments of God.” (Eccles. xxxii. 23.) Nay, it very often happens that the common work of a servant or a handmaiden is more acceptable to God than all the fastings and works of a monk or a priest, when they are done without faith.

I övrigt brukar jag uppskatta det Joel skriver, så detta är enbart en invändning mot en sak.