Partipolitik och kyrkan

Kyrkan ska hållas isär och hålla sig skild från partipolitiken.

Däremot får den kristna tron politiska konsekvenser, men kyrkan som organisation ska inte alliera sig med den världsliga makten.

Bilden ovan är bara en illustration, ett sätt att peka på den typen av trovärdighetsproblem som Svenska kyrkan står inför om hon fortsätter att vara så nära allierad med regeringsmakten (oavsett  den för tillfället sittande makt-konstellationen).

Kunde Goljat ha varit så lång?

Det här är Robert Wadlow, världens längsta man genom tiderna. Så långt man kunnat mäta med moderna medel. Han blev 2,72m lång. Hans pappa som står bredvid var 1,82m lång. Det ger perspektiv.

Oavsett om Goljat bokstavligt talat var 3m eller inte så var han väldigt lång i jämförelse med andra. Sen är jag inte så oroad över om det över tid blivit skillnad på hur lång en fot är eller så.

God kväll!

Varför jag diskuterar på nätet



Det händer nu och då att någon reagerar när jag berättar att jag aktivt diskuterar på nätet (främst Facebook numera), nyfikenhet eller bara undran varför man lägger tid på sådant verkar vara huvudmotiven till stundens reaktion.

Jag tror många av oss, de gånger vi försökt diskutera på nätet, märkt att det sällan blir så väldigt fruktsamt. Det troligaste är att man gräver ner sig djupare i sina positioner och att man (ibland med flit, vissa kanske ofta) läser in saker i andras inlägg vilket försvårar diskussionen. Eftersom diskussionen är en debatt och man blir granskad av en meningsmotståndare som vill visa att man har fel.

För egen del engagerar jag mig främst i en grupp på FB där livsfrågor diskuteras, ofta mellan företrädare för ateism och någon abrahamitisk tro (oftast kristendom, men inte sällan islam). Ibland är det också diskussioner mellan muslimer och kristna. Om man vill kan man lära sig väldigt mycket av de där diskussionerna. Tex hur lite de andra vet om min tro, kanske vet jag egentligen lika lite om deras? I alla fall om diskussionen gäller islam. Ateisterna är desto oftare helt okunniga eller ovilliga att lära sig om kristen tro innan de kritiserar den. De verkar mest läsa propaganda för den egna saken och sedan ger de sig i kast med att motbevisa ”religion” (med vilket de inte sällan menar specifikt kristendom, men det verkar mer vetenskapligt att skriva ”religion” och kanske kan man komma undan med sin ”killgissning” då). 

Och nu kommer vi då in på min motivation att diskutera. I viss mån ha delar det om att försöka utbilda min meningsmotståndare, vissa är så klart mottagliga och verkar vässa sina argument med nyvunna insikter från tidigare diskussioner, andra fortsätter lägga upp sina tröttsamma ”memes” och upprepar tomma ord om vetenskaplighet (vilket i deras användning egentligen ofta bara är en synonym till ”jag tycker”). Om det enbart handlade om detta tror jag inte att jag skulle diskutera än idag.

Den främsta motivationen jag har är att hjälpa (i den mån jag kan) mina kristna systrar och bröder att se att det går att försvara den kristna tron även idag. Det går att genomskåda falska argument (se tex Bo Rothsteins inlägg om ”religion” och moral härom veckan, korrelation och kausalitet är inte samma sak). Det går att läsa genom ett argument och visa varför det bygger på felaktiga premisser eller att slutsatsen inte stämmer med premisserna. Och framför allt, det går att göra ett vettigt case för vår tro. Och i detta behövs alla goda krafter 🙂

God kväll!

Jesus 100% människa


Jeremy Sisto som Jesus

Idag hade vi konfirmandlektion med en av våra grupper. Jesus och påsken stod i särskilt fokus.

När jag verkade i Vaksala församling så blev jag bekant med denna Jesusfilm, i börja slog den mig som överdrivet sentimental och den har en del rent obibliskt material (det motsäger inte Bibeln, men finns inte heller med). Men när jag tänkte efter så i såg jag att sen hade andra vinster.

I kyrkan finns ibland en tendens att Jesus som 100% Gud och Guds Son är det enda som hamnar i fokus. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är bara därför jungfrufödseln är något annat än en ursäkt för otrohet och berättelserna om helanden och till och med uppväckande frön de döda kan vara något annat än påhitt.

Men Jesus är inte bara 100% Gud utan samtidigt 100% människa. Maria (och Josef kanske) bytte blöjor på Jesus när han var bebis, Guds Son eller ej. Jesus kände känslor som vi känner, skratt och gråt, glädje och sorg.

Och faktum är att kristna genom tiderna med näbbar och klor försvarat Jesu 100%-iga mänsklighet. Den är en viktig del i att Jesu verk på korset verkligen kunde gälla för oss människor. Ett perfekt (mänskligt) offer i gengäld för oss alla. Många har i världshistorien inte stått ut med tanken på att Gud (i någon form) skulle låta sig bli korsfäst, så man har förklarat bort det som “skendöd” eller att människa blev korsfäst men “Gud-delen” på något sätt inte var med i just det.

Men vad man samtidig gör då, är att man också tar bort möjligheten för oss människor att bli försonade med Gud.

Och vi gör Gud till en lögnare.

Let’s not do that.

Herre Jesus, hjälp oss att se när vi gör dig mindre mänsklig än du är. Hjälp oss också att se när vi gör dig mindre gudomlig än du är. Låt oss växa i vår tro och i tilliten till att du bär oss i liv och död.

Amen

Vi kan vara Satan



Det är fastetid, så jag dristar mig att vara extrasaltad.

Evangeliet enligt andra årgången härom söndagen berättar om en rätt känd replik (bland kristna):

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: »Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.« Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.« (‭Matt ‭16‬:‭21–23‬)

Ofta när jag läst den texten har jag föreställt mig hur djävulen ger Petrus en ingivelse att säga åt Jesus, att lura Jesus. Men det är inte vad texten berättar. I evangeliet kallar Jesus faktiskt Petrus för Satan. Inte så att Petrus alltid varit Satan innan eller är det efter, men just i denna stund säger han så.

Vår omvärld

Det är inte så svårt när vi tittar ut mot vår omvärld att se djävulska ting ske i vår egen tid. Det är inte heller ett så stort steg att se detta och på samma sätt identifiera dessa människor som gör dessa ting som gestaltningar av Satan. Inte att de måste varit det innan eller ens nödvändigtvis är det i framtiden, men i det agerande vi får se på våra skärmar, så är det vad de är i nuet.

Oss själva

Svårare blir det när vi vänder blicken mot oss själva och ska försöka identifiera sådant hos oss som kan vara en gestaltning av Satan. Det känns extremt, det känns kanske märkligt.

Men tittar vi på evangeliet igen och dess sammanhang så kan vi kanske plocka upp ett och annat ur det:

Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: »Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.«

Det är i det närmaste ett ansvarsfullt agerande av Petrus vi ser. Han tar Jesus avsides för han vill inte tillrättavisa sin Mästare inför de andra som fanns i närheten när han sa detta om att lida, dö och uppväckas. Han är den trogne lärjungen som Jesus just själv har lovprisat för att han bekänt Jesus. Nu tar han av omtanke Jesus åt sidan för att kärleksfullt korrigera honom.

Orden Petrus säger till Jesus är inte extrema eller hårda på något sätt. Utan ett uttryck för kärlek, omtanke och respekt.

Så vad är då fel?

Det Petrus säger är “människors tankar” han uttrycker något som inte kommer av Gud. För på ytan (och så klart även in på djupet) finns Petrus respekt, omtanke och kärlek för Jesus. Men det finns också något annat, tror jag. Petrus blir rädd. Han blir orolig för vad som ska hända härnäst, vad Jesus kan mena med sina ord. Kanske hotar det den goda tillvaro som är nu, när han får vandra nära Jesus varje dag och till och med hör till de som står Jesus allra närmast?

Kornet av själviskhet och rädsla finns där, det hindrar honom från att se Guds vilja med Jesus liv och i förlängningen hans eget.

Många gånger ligger vår egen önskan och omtanken om nästan i linje med varandra när vi gör sådana här uttalanden, eller ska hjälpa. Men inte alltid och det kan få stora konsekvenser.

Så stora att vi i stunden gestaltar Satan. Vi blir Guds motståndare.

Skilja mellan andar

Hur vet vi när detta sker då? Om det kan ske utan att vi är medvetna om det, leder det väl bara till vansinne att ifrågasätta sig själv och alla sina val på det sättet?

Jag tror att vad som krävs är en lyhördhet för våra egna motiv. Att vi är öppna för att se och villiga att titta efter varför vi innerst inne vill eller gör något. Denna innersta önskan behöver prövas mot förnuftet. Ofta räcker det. Men inte sällan behöver vi ställa vår önskan mot Bibeln, i bön och kanske i samtal med vår andliga vägledare.

Detta knyter an till mitt inlägg från i förrgår om att vilja se sig själv objektivt och inte automatiskt ta sitt eget parti. Självprövning är ett särskilt element i fastan men egentligen alltid viktigt i det kristna livet. Det är så vi upptäcker synder och karaktärsbrister. Det leder oss in i vårt behov av syndernas förlåtelse och en större ödmjukhet inför vår egen bristfällighet. Det får i förlängningen till följd att vi än mer inser vårt beroende av Jesus och att vi som svar får älska Honom än mer för det Han ger oss.

Att gå i någon annans mockasiner

Drakar spelar: Hus och människor
Drakar spelar: Hus och människor

Det är väldigt lätt att se saker ur sitt eget perspektiv och väldigt svårt att göra det ur andras.

Jag blev påmind om det idag när jag stötte på ett resonemang från Kierkegaard som går ut på att vi behöver bli subjektiva mot andra och objektiva mot oss själva. Alltså att vi försöker förstå hur den andre ser sig själv och sin värld när vi försöker förstå dennes agerande. Och när vi ska bedöma oss själva, försöka se oss ur andras perspektiv, för att komma över den ofta ursäktande omständighet vi så lätt kan finna.

Det är någonstans i samspelet mellan oss själva och andra, i lyssnandet till samvetet och Guds viskning som vi finner den väg vi borde gått.

Bibliska råd till #mello2015 deltagarna igår



Nu kör vi #blogg100 igen. Eller jag ska i alla fall försöka klara alla 100.

Under senaste deltävlingen av Melodifestivalen skrev jag tweets med bibelord under sändningen till artisterna med tanke på låtarnas texter. Läs och håll till godo 🙂

Midnight Boy får Rom 13:12:Natten går mot sitt slut & dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar & ta på oss ljusets rustning

Caroline får 1 Sam 16:7b: ”Herren ser med andra ögon än människor: människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.” #mello2015

JTR gillar bygga, här kommer Matt 7:24ff Den som hör dessa mina ord & handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.

Hasse får som hälsning att Jesus också gick på party och fixade vinet: Joh 2:1-11″Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet.”

Dina Nah sjunger om att ledas & mörker, får Ps 23: Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, #mello2015

Den Annika sjunger till behöver läsa Ords 7, här kommer vers 5: de bevarar dig för den främmande kvinnan, för henne som talar så förföriskt.

Måns är sist, i biblisk mening kan det vara bra, se Matt 20:16: Så skall de sista bli först och de första sist. #mello2015

Måns får Ef 6:10ff om kampen mot demonerna han sjunger om: ”Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp.”