Idag hade vi konfirmandlektion med en av våra grupper. Jesus och påsken stod i särskilt fokus.
När jag verkade i Vaksala församling så blev jag bekant med denna Jesusfilm, i börja slog den mig som överdrivet sentimental och den har en del rent obibliskt material (det motsäger inte Bibeln, men finns inte heller med). Men när jag tänkte efter så i såg jag att sen hade andra vinster.
I kyrkan finns ibland en tendens att Jesus som 100% Gud och Guds Son är det enda som hamnar i fokus. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är bara därför jungfrufödseln är något annat än en ursäkt för otrohet och berättelserna om helanden och till och med uppväckande frön de döda kan vara något annat än påhitt.
Men Jesus är inte bara 100% Gud utan samtidigt 100% människa. Maria (och Josef kanske) bytte blöjor på Jesus när han var bebis, Guds Son eller ej. Jesus kände känslor som vi känner, skratt och gråt, glädje och sorg.
Och faktum är att kristna genom tiderna med näbbar och klor försvarat Jesu 100%-iga mänsklighet. Den är en viktig del i att Jesu verk på korset verkligen kunde gälla för oss människor. Ett perfekt (mänskligt) offer i gengäld för oss alla. Många har i världshistorien inte stått ut med tanken på att Gud (i någon form) skulle låta sig bli korsfäst, så man har förklarat bort det som “skendöd” eller att människa blev korsfäst men “Gud-delen” på något sätt inte var med i just det.
Men vad man samtidig gör då, är att man också tar bort möjligheten för oss människor att bli försonade med Gud.
Och vi gör Gud till en lögnare.
Let’s not do that.
Herre Jesus, hjälp oss att se när vi gör dig mindre mänsklig än du är. Hjälp oss också att se när vi gör dig mindre gudomlig än du är. Låt oss växa i vår tro och i tilliten till att du bär oss i liv och död.
Amen