After preach encore: 3 predikningar i en

Book_of_Exodus_Chapter_14-3_(Bible_Illustrations_by_Sweet_Media)

I torsdagens mässa predikade jag utifrån söndagens GT-text, tre frågor var grunden för predikan. Dessa frågor är bra att fundera på och därför blev det lite långt för en kvällsmässa (20 minuter kanske), men att läsa går ju fortare 🙂

Text GT 2 Mos 13:17-22

När farao hade släppt folket ledde Gud dem inte den väg som går till filisteernas land, fastän den är den genaste; Gud tänkte att de kunde ångra sig och återvända till Egypten om de märkte att de skulle råka i strid. I stället lät han dem ta en omväg genom öknen mot Sävhavet. Israeliterna var ordnade som en krigshär när de drog ut ur Egypten.

Mose tog med sig Josefs ben, eftersom Josef hade avkrävt israeliterna en ed och sagt: ”Gud kommer att ta sig an er, och då skall ni föra med er mina ben härifrån.”

De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.

Predikotankar

På ungdomsgruppens Facebook-grupp så lade jag upp frågorna för att se vad ni ungdomar tyckte och tänkte kring dessa frågor. Men det blev ett missförstånd och många av er trodde att vi skulle ha dem som diskussionsfrågor efter gudstjänsten på själva ungdomsgruppen. Så var det inte, men vi kan ju alltid diskutera dem vidare ändå, efteråt.

Kan man följa Bibeln?

När vi tänker kring Gud och tron kan vi göra det på olika sätt, men jag tänkte börja med att ta upp två fällor som man kan falla i.

Vem är Gud för dig?-fällan

Att ställa frågan ”vem är Gud för dig?” Är ett utmärkt sätt att föra ett samtal om Gud på. Men om vi skulle ta fasta på det sättet att resonera och forma vår relation till Gud och bild av honom utifrån den, så blir det problem.

För då blir ju Gud en avbild av dig själv, för du har ju rätt och naturligtvis har Gud rätt, alltså håller han med dig. Och håller Gud med dig, håller han då inte med alla andra också? Det blir en rätt märkligt Gud som håller med den som han talat sist med, eller alla samtidigt.

Samtidigt är vi vana i vår tid vid att få bestämma, kanske inte allt, men mycket själva och särskilt när det gäller vad vi tror på. Och det är ju klokt att använda förnuftet och förmågan att kritiskt granska. Vilket för oss in på nästa fälla.

Så har vi alltid gjort, så har vi aldrig gjort-fällan

Ibland faller vi dit i den här fällan, också i kyrkan. Det går inte att sluta med något, för så har vi alltid gjort. Och det går inte heller att börja med något för det har vi aldrig gjort förut. Sentimentet är att aldrig förändra och att enbart konservera det som varit, för att det varit så.

Och jag tror att det är i den här fällan vi många gånger kanske är rädda för att gå i, när vi funderar över Bibeln och om vi kan följa den. Bara på den korta tid jag varit med här i pastoratet så har jag varit med i flera olika samtal där den här typen av frågor har kommit upp.

Så hur kan jag då förhålla mig?

Josefs ben undviker bägge fällorna

Josef hade ju avtvingat ett löfte från folket inför sin egen död, att de skulle ta med hans ben den dagen Gud ”tog sig an” dem. Förutom att det kan kännas lite läbbigt att kånka runt på resterna av en människokropp (i en låda) så kan det tyckas vara ett märkligt exempel.

MenJosefs ben är ett exempel på hur det fungerar med Bibeln. För när folket blickade bakåt mot löftet de gett honom så innehöll det även deras egen framtid. De bar inte bara med sig Josefs ben på grund av ett löfte till en sentimental gammal gubbe, utan de bar med sig hans ben hem till det land som var deras. Och det var alltså om deras egen framtid, detta handlade.

Så är det också med Bibeln.

När vi läser i Bibeln får vi reda på vem Jesus är, att han är Gud och samtidigt Guds Son. Att han har visat oss hur vi ska leva och offrat sig för vår synds skull. Han ger oss en väg till himmelen, ett hopp inför evigheten. Vi blickar alltså bakåt mot denna gamla bok, eller snarare dessa gamla böcker, för att få reda på det som handlar om vår egen framtid och om våra egna liv. Det angår dig!

Sen finns det saker som sker och värderingar som det skrivs om i Bibeln som inte alltid är så lätta att ta till sig av för många av oss idag. Men då får vi låta oss utmanas av det för reflektion, samtal och bön. Det finns mycket vi inte förstår och det finns mycket vi kan komma att förstå.

Hur leder Gud mig?

Det vore ju vansinnigt praktiskt att få bli ledd så som israeliterna blev ledda genom öknen, av en molnpelare om dagen och en eldpelare om natten. Tänkt att inte behöva tänka på var man ska gå, utan det är bara att följa molnpelaren för att hitta till ICA så du kan handla fredagsmysgodiset!

Men livet är komplicerat och det är svårt för oss att se att det skulle kunna vara som för dem.

Men även för israeliternas del så var det kanske mer komplicerat än vi först anar. Det står ju att Gud tänkte att de kunde ränna tillbaka till Egypten igen om de gick raka vägen till det utlovade landet, så han tog med dem på en omväg. Nu kan vi ju ana och kanske tänka oss att det fanns folk med på resan som ändå hade ett hum om var de var på väg. Och de måste ju ha kliat sig i huvudet och undrat: ”Vi följer ju Guds vilja för var vi ska vandra och ändå går vi inte till det målet som vi ska till!” Och här tror jag att vi kan identifiera oss även som moderna människor.

Gud kan leda åt ”fel” håll

Gud ledde alltså israeliterna åt ”fel” håll när han inte ledde dem den kortaste till det förlovade landet. På samma sätt kan det bli i våra liv, tror jag, att vi följer Guds väg och försöker leva rätt och ändå bär det av åt fel håll, inte alls mot det mål dit vi skulle! Och då kan olika frågor väckas i oss, t.ex.:

Vad är det för fel jag gör, eftersom vi går åt fel håll? Är det en synd jag håller på med eller vad handlar det om? Är jag trög? Försöker Gud säga var jag ska gå och vad jag ska göra men jag lyssnar inte? Trots att jag söker Guds vilja, ber, läser Bibeln och samtalar med andra och ändå bär det av åt fel håll. Vad är detta om?

Slutligen kan också frågan dyka upp, finns ens Gud eller har jag hittat på allt det här själv? Det går ju inte ihop!

Alla de här frågorna är ju naturliga som följdfrågor på det israeliterna är med om när de vandrar efter Guds vilja (moln- och eldpelarna) och på samma gång är de naturliga att ställa för oss i vår vandring med Gud.

För israeliternas handlade det inte om en synd de gjorde utan om att Gud ville leda till det nya landet, men han var tvungen att göra det på ett annat sätt än det som till synes var enklast, för folket var inte redo. Exakt hur det är din och min livssituation när vi känner att vi går åt fel håll fast vi följer det vi trodde var Guds vilja kan jag inte säga. Men en orsak kan vara just att vi inte är redo än. Det finns andra orsaker också till att vi inte kommer dit vi ska på det snabbaste sättet eller så som vi (med rätta) förväntat oss att det ska gå till.

Det vi kan se är att Gud till slut leder dem rätt, dit de ska och ger dem vad de behöver på färden. Och så är det också för vår del, Gud leder oss rätt i slutändan och vi får det vi behöver på färden.

För vår del handlar det ju om att vi har fått Jesus och förebild och vi får hans nåd (förlåtelsen för våra synder). Vilket gör att vi hör till Gud och får leva tillsammans med Gud här på jorden och sen i himmelriket.

Förutom att vi får det av Gud så har vi också en Gud som vill höra våra böner och han vill hjälpa oss i våra liv. Exakt och konkret vad vi kan få är svårt att säga men att vi får svar på våra böner kan vi lita på.

I slutändan står vi inför frågan, är den här Guden, som blivit en av oss och delat våra villkor och som av kärlek har offrat sitt liv för att vi ska få en upprättad relation till Gud, att lita på?

Kan det vara farligt eller svårt att följa Gud?

För 3-4 år sedan gick jag till Webhallen inne i Uppsala för jag skulle köpa World of Warcaft. Killen, var jobb det var att sälja spel och elektronik, börjar med att varna mig för att köpa spelet. Han tog naturligtvis fram det åt mig men det var med tveksamhet han räckte det till mig, han och en del kompisar hade nämligen spenderat flera år av sina liv med att spela detta spel. Så långt inget fel, men de hade gjort det alldeles för mycket. Det hade blivit ett beroende och de hade försummat annat i livet som varit viktigt för dem, därför tyckte han att det var på sin plats att varna mig för den risk som spelet innebar. Jag tackade för varningen, betalade för spelet och gick hem.

Att spela spel, på dator eller bräda (eller annorstädes) är inget fel i sig, men att göra det så mycket att man försummar annat i livet då har det blivit ett missbruk. Vi kan missbruka allt möjligt i våra liv, allt från droger (som vi självklart associerar till) till socker, spel, tv, relationer och så vidare.

Israels folk var inte spelberoende av World of Warcraft, men de var beroende av Egypten. Det kan vara svårt för oss att tänka eftersom vi har sett Prinsen av Egypten och vi vet ju hur hemskt det var för dem och att befrielsen genom Mose var det bästa som hänt dem.

Men det står i Bibeltexten att ”Gud tänkte att de kunde ångra sig och återvända till Egypten”, anledningen till det var det osunda beroende folket hade av stormakten. Man var visserligen förtryckta av Egypten, men det var alla andra också. Alltså, de blev också skyddade av Egypten mot andra förtryckare samtidigt som de själva blev förtryckta. Och det kan bli en slags bakvänd trygghet som gör att man stannar kvar i en dålig relation. Du har hellre djävulen du känner än den djävul du inte mött än, som det heter på engelska ”The devil you know…”.

De fick också en ordning att leva efter av Egypten, visserligen låg de långt nere i samhället, men det fanns en samhällsordning att leva efter och det är något vi alla behöver. Det var ordning och reda och för de flesta gick det att leva, även om omständigheterna var svåra.

De fick mat av Egypten, det fanns ett drag av omhändertagande i relationen trots att den var allt annat än jämlik eller god i övrigt och därför kunde folket också längta tillbaka till grytorna i Egypten, eftersom de inte enbart hade negativa minnen.

Har du längtat tillbaka till något som inte varit bra?

Det är lätt att associera till en nära relation där mannen misshandlar kvinnan och hon ändå stannar kvar. Enligt allt förnuft borde hon lämna, men det är inte så lätt för det finns ett beroende under, en lojalitet som är svår för henne att bryta – annars hade hon lämnat för länge sen. På samma sätt fanns det en lojalitet från Israels folk gentemot Egypten, som det var svårt att bryta, trots att de misshandlats och plågats under många år.

Men det handlar inte enbart om den typen av fysisk och psykisk misshandel utan kan även handla om relationer som är dåliga för oss på andra sätt. Du kanske hellre är ihop med en person som du inte borde vara med därför att du får ändå ut något i relationen. Eller är ”kompis” med någon fast den utnyttjar dig, men det finns ändå något i relationen du får. Trots att du borde bryta med den.

Men Gud har en plan, nämligen att bryta det beronde folket har till Egypten och byta ut deras beroende av stormakten till ett beroende och en tillit till Honom själv. Därför leder Gud dem på en omväg för att de så småningom ska gå genom havet och Gud visar folket att även Egyptens överlägsna militär kan krossas av Guds hand. De får mat från himlen i öknen och de får vatten från klippan. Gud förser folket och bryter bit för bit folkets beroende och längtan till Egypten.

På samma sätt är det för oss i relation till synden, Gud vill hjälpa oss att bit för bit bryta syndens makt i våra liv och lämna beroenden, missbruk, dåliga vanor och beteenden vid korset för att leva gott. För att leva på det sätt Gud tänkt för oss, så vi får växa som människor och allt mer bli hela och därmed också hjälpa våra medmänniskor att växa.

Gud vill hjälpa dig att bryta med dåliga relationer du inte borde ha kvar, lämna beroenden och missbruk, av sådant som kanske är bra i normala doser, men som du missbrukar. Gud vill förlåta dig din synd så du kan försöka växa som person och arbeta på din karaktär så att du blir allt mer Kristuslik.

Kommentera