Viljan finns men köttet vill sova

Jag vill egentligen skriva något längre om dopet och något längre utifrån dagens predikan, men kraften räcker inte till ikväll.

Pga att jag inte hann, denna min sista vecka i Vaksala, så fick jag gå upp tidigare idag för att slutföra predikan (i regel har jag grundstommen men inte “ordnat” eller pyntat vad jag ska säga), sen var det högmässa med annan serie av liturgisk musik (öva öva), sen kaffe, sen dop, sen ilfart till Salabacke för ledarutbildning. Jag mäktade föra samtal om tro, teologi, kyrka och andra religioner fram till fem. Sen avslutande samtal med pedagogkollegan.

Härligt intensiv dag och rätt talande för mina år i Vaksala (“yngre präster vill ju inte jobba riktigt”, pyttsan). Samtidigt som det inte alltid blivit så här, och inget jag riktigt eftersträvar heller då vilodagen inte blir särdeles vilsam. Men roligt och givande var det och jag är oerhört tacksam för alla fina församlingsbor som så hjärtligt och ärligt delar sina tankar om förkunnelsen.

Och att få ta del av ungdomarnas funderingar om tro är helt fantastiskt samtidigt som man också får inse vilket motstånd de kan få möta.

Kommentera