Lite personligare

Idag ledde jag mitt sista ungdomskollegium i Vaksala församling. Eftersom jag snart går på semester ett par dagar innan jag börjar min nya tjänst i Knivsta pastorat 1 april (jag tänkte börja som ett skämt). Eftersom jag på eget initiativ sökt mig till Knivsta och inte från Vaksala, så har jag också privilegiet att få känna lite sorg när det nu börjar bli dags att lämna.

Jag har bidragit med vad jag kan i planeringen för det som ligger framför, men som jag ändå inte kommer vara med att utföra. Det är det bekanta, det jag gjort förut med människor jag redan känner i sammanhang som också är bekanta för mig. Sen på eftermiddagen spenderade jag tid ute i Knivsta och mötte min blivande arbetsledare så väl som kollegor i övrigt (men bara några) och det var roligt och spännande. Här var, det för mig, det nya där vi skulle planera ett dagläger som jag skulle delta i. En helt annan situation, men ändå samma på något sätt, bara jag som var “annorlunda” nu när jag är den nye.

För dem handlade mötet mycket om att planera och diskutera innehållet i daglägret och i hög grad var det så även för mig. Men som det är när man är ny på en plats så är det mycket annat som också snurrar i huvudet, hur är dynamiken mellan dem? Vad säger de? Hur reagerar de på vad jag säger? Vad kommer bli min roll i den här gruppen? Sådant man får lära sig är just del av första fasen i gruppdynamiken i IMGD och FIRO, tillhörighetsfasen. När man är ny i en grupp är man naturligt mest intresserad av sin tillhörighet och relationen till de andra. Det var länge sedan jag var ny i ett sådant här för mig viktigt sammanhang (som arbetsplats), så det är verkligen nyttigt men också intressant. Inte minst med tanke på mitt intresse för just ledarskap och gruppdynamik.

Under mina 6 år som präst har jag enbart arbetat i Vaksala församling, aldrig någon annanstans förrän nu. Vilket gör att det är första gången jag kommer med erfarenhet i bagaget i samband med att börja en tjänst. Det är också intressant och det ska bli spännande att få vara den nye som samtidigt ska lära sig hur gången brukar vara och samtidigt bidra med det jag har med mig. Hittills har jag mest varit på andra änden, den som varit förhållandevis “gammal i gården” och den som tagit emot den nye och försökt göra mitt för att den både ska lära sig gången och samtidigt få bidra med sina erfarenheter. Det är med uppriktigt glädje och förväntan jag ser fram emot att får börja i april.

Jag har också lagt märke till att jag kommer behöva påminna mig en del framöver om att “vi” faktiskt är vi i Knivsta pastorat och inte längre “vi” i Vaksala. Blir spännande att se hur lång tid det tar. Men det är som sagt några veckor kvar innan jag börjar; och jag kommer nog att ta den tiden att sörja lite över att lämna mina fina kollegor, kära församlingsbor och fantastiska ungdomar.

Ett svar på “Lite personligare”

Kommentera