Tänkte skriva ner något utifrån predikan jag höll idag, men kvällen blev sen då Hungerspelen tog över. Sett hela första filmen och nu halva andra. Bra grejor.
Vad gäller dagen i övrigt blev jag avtackad, så jag blev rörd. Mer än så kan man inte begära, jag hade inte ens hoppats på något alls. Inte för att jag skulle gjort mig ovänner, men oredan har varit stor ett tag nu när sjukskrivningar, föräldraledigheter, ny personal och nu då att jag slutar mixas i samma vårtermin. Bra folk är det dock, så jag räds inte lämna Vaksala. Ungdomarna och församlingsborna har fått bra nytt folk och har kvar den fina personalen sen innan. Blir spännande att följa i framtiden, om än med en församling emellan (Danmark-Funbo ligger mellan Vaksala och Knivsta pastorat). Men som sagt, jag hade på grund av ovan nämnda skäl inte riktigt vågat tro att det skulle bli något.
Det är sorgligt att lämna dem man tycker om och att säga hejdå. Men samtidigt ser jag fram emot och längtar efter att få börja i Knivsta. Det känns som lång tid med de tre månaderna sedan man från Knivsta gav uttryck för sin intention att anställa mig (förutsatt att domkapitlet sagt sitt ja). Men nu är det dags på tisdag. Som ett aprilskämt, nästan. För jag kommer ju även 2 april, osv…
Blir också nyttigt att få vara helt ny igen. Har bara varit det en gång som präst och då var jag ju helt ny i ämbetet också. Nu har det gått 6 år och jag bär betydligt fler erfarenheter med mig.
Hejdå Vaksala! Hej Knivsta!